En baptistförsamling med många namn och hem
Den 22 april 1857 döptes ett tjugotal personer i ån väster om gården Stora Björkeröd i Glimåkra socken. Dopförrättare var en före detta skollärare och kolportör (en kringresande predikant) vid namn Olof Leonard Lindegren. Lindegren hade själv blivit döpt tidigare samma månad och förrättade vid detta tillfälle sitt första dop. I april månad detta år bildades i Skåne fem nya baptistförsamlingar. Det var med andra ord en väckelse, alltså en intensiv tid då rörelsen fick en mängd nya medlemmar. Men – i Sverige gällde konventikelplakatet, vilket innebar ett förbud mot religiösa samlingar utanför statskyrkans ramar. Det blev alltså också början på en period av konflikt mellan kyrkoherdar, länsmän och nyfrälsta.
Av de döpta bodde nio personer på gården Stora Björkeröd, bland dessa fanns gårdens ägare Rutger Carl Gustaf och Anna Petronella Skytte, andra kom från byarna Emmislöv, Påarp, Svenstorp, Tågaröd och Issjöa i Småland. De som hörde hemma i Issjöa återvände dit och bildade en egen församling. De övriga kom att utgöra grunden för Tågaröds baptistförsamling. Tågaröd låg en knapp mil söder om Stora Björkeröd. I Tågaröd bodde makarna Tufve Jönsson och Elna Oredsdotter som såg till att ett kombinerat bostadshus och samlingslokal byggdes på deras mark. Över ett stengärde på gården byggdes en estrad där predikningar hölls under de varmare årstiderna. I huset flyttade dopförrättaren Olof Leonard Lindegren in med hustrun Ingar Svensdotter.
Olof Leonard blev församlingens första föreståndare och predikant, medan Ingar kom att driva församlingens vardagsskola under åtminstone ett par år. Familjen utökades med två döttrar födda 1859 och 1861. I berättelser som återges i litteratur om baptistförsamlingen återges bl.a. att länsman vid minst ett tillfälle sändes ut för att arrestera Olof Leonard för att han ”förkunnat villoläror”. Enligt berättelsen medgav länsman att det var kyrkoherden som pressat honom och att han egentligen inte hade något emot Olof Leonard. Hur det faktiskt förhöll sig med dessa konfliktfyllda möten kan vi inte veta. Kyrkböckerna är däremot en skriftlig källa som talar sitt tydliga språk. I husförhörslängden över Tågaröd från 1860-talet står baptisternas barn listade enbart med kön och födelsedatum men utan namn, eftersom de inte var döpta i enlighet med statskyrkans ordning.
Familjen Lindegren-Svensdotter lämnade församlingen och 1862 sålde de huset som ju också rymde församlingens lokal (huset kom senare att bebos av en snickare och har sedan dess kallats Snickarens – ett namn som anges på en del kartor än idag).
Tufve och Elna kom nu att återigen ordna en lokal åt församlingen, åtminstone fram till 1867 då Tufve lämnade församlingen. Efter detta hölls församlingens sammankomster i olika medlemmars hem tills de år 1870 fick en hemvist i salen på den övre våningen på Påarp 1:2. Gården ägdes av Sven Nilsson och Sissa Larsdotter. Vid flytten hit antog församlingen namnet Påarps baptistförsamling. Här stannade församlingen till 1874 då kapellet i Hylta stod färdigt på marken till gården Svenstorp 2. Från och med den dagen tog församlingen namnet Svenstorps baptistförsamling. Såväl namn som lokal kom att behållas i 105 år, tills församlingen upplöstes år 1989.
Från Svenstorps baptistförsamling bildades av utflyttade medlemmar så småningom baptistförsamlingar både i Broby och i Oppmanna i Kristianstad kommun.
Om baptistkapellet i Hylta och Svenstorps baptistförsamling har vi skrivit i tidigare inlägg.
/Åsa Eriksson Green, asa.eriksson@regionmuseet.se
Källor:
Hjärsås kyrkoarkiv. Husförhörslängder 1861-1868.
Jönsson, Arne. 2003. Svenstorps baptistförsamling 1857-1989. Från Stora Björkeröd till Svenstorp. (opublicerad, tillgänglig bl.a. på biblioteket i Glimåkra).
Ohlén, Carl-Eric, Sydow, Waldemar von & Björkman, Sten (red.) 1937. Svenska gods och gårdar D. 7 Skåne: Norra delen: Norra Åsbo, Södra Åsbo, Västra Göinge, Östra Göinge och Bjäre härader. Uddevalla: Förlaget Svenska gods och gårdar.
Generalstabskartan, 1880-tal, hämtad från www.kartbild.com.