År 1880 bildades Hjersås och Knislinge Friförsamling som en lokalförsamling av Svenska Missionsförbundet. De grundande medlemmarna kom från olika byar i trakten; Gyevik och Dönaberga i närheten av Immeln samt Haraberga, Brännskulla och Knislinge.
En tomt vid Helge å
I en tidningsnotis från mars månad 1893 rapporteras från missionsförsamlingens årsmöte ”En viktig fråga diskuterades: Anser församlingen att Missionshus behöfver byggas och om så är, hvar?” Den lilla lokalförsamlingen hade avvaktat uppförandet av ett eget missionshus eftersom Hjersåslilla missionsförening hade ett missionshus i närheten och förhoppningen var att man skulle kunna samverka. Av någon anledning kom dessa planer på skam, och församlingen beslutade därför att bygga ett missionshus för egen räkning. Man kom att arrendera en tomt på Helge å östra sida som hörde till en del av hemmanet Hjärsåslilla nr 4. Ett drygt år senare, i augusti 1894, bjöd församlingen via en tidningsannons in till två dagars invigning under medverkan av flera predikanter.
Missionskyrkan
I samband med en lantmäteriförrättning 1905 köpte friförsamlingen tomten. Den tillhörande kartan visar att bebyggelsen var koncentrerad till tomterna närmast ån och att åkermark tog vid öster därom. Missionshustomten var den nordligast bebyggda tomten. Utöver missionskyrkan, där det också rymdes en bostad för predikant med familj, låg i tomtens nordöstra hörn en liten uthusbyggnad som förmodligen var ett dass. Närmaste granne i söder var ett bostadshus med uthuslänga som ägdes av församlingens ordförande Nils Jeppsson.
Många ombyggnationer
1938 renoverades missionskyrkan och direkt norr om detta uppfördes en fristående pastorsbostad. Fotografier från tiden vittnar om att båda byggnaderna var putsade och avfärgade i ljus kulör. Båda hade sadeltak, sannolikt täckta med ett flackt tvåkupigt tegel. Missionskyrkan hade en ingång i öster och stora fönster med två spröjsade lufter nedtill och två enkla lufter upptill. Längs fasaden fanns en frodig blomsterrabatt. Pastorsbostaden var en tidsenlig villa med dörr åt söder, i riktning mot missionskyrkan. Den predikantbostad som tidigare rymdes i missionshuset byggdes vid samma tillfälle om till en vaktmästarbostad och en mindre samlingslokal. På slutet av 1950-talet grävdes en källarvåning ut under huset för att rymma ungdomslokaler. 1965 renoverades den stora salen i missionskyrkan enligt tidens ideal; bland annat kläddes innertaket med brädor likt ett flackt tunnvalv och inredningen förnyades. Korpartiet markerades av en valvbåge i ek och i fönstren sattes gultonade glasrutor. Under 1970-talet kläddes både missionskyrkan och pastorsbostaden med vitt fasadtegel.
Verksamheter
I minnesskriften från 1955 berättas om regelbundna gudstjänster och möten i församlingens samtliga missionshus, kör- och musikverksamhet och söndagsskola. Det berättas också om ett stort engagemang för ”den yttre missionen” genom ekonomisk stöttning av missionärer på olika platser i världen. Bland annat hölls en årlig auktion på annandag jul för att samla in pengar för syftet. Syföreningens arbete lyfts särskilt fram som en stor inkomstkälla som i sin tur möjliggjorde församlingens sociala arbete och stöttning av missionärer. Sedan 1959 drivs scoutverksamhet i församlingen. När verksamheten 1969 hade brist på lokaler fick man av dåvarande Knislinge kommun möjlighet att använda den gamla Åstringagården i samhällets centrum som sedan blev en vedertagen lokal för scoutrörelsen. Under 2000-talet har missionshuset återigen moderniserats och scoutverksamheten flyttat tillbaka till missionskyrkan.
/Åsa Eriksson Green, asa.eriksson@regionmuseet.se
Källor:
Knislinge missionsförsamling. 1955. Minnesskrift utgiven vid Knislinge missionsförsamlings sjuttiofemårsjubileum den 17 – 18 september 1955. Knislinge.
Lantmäteriet, historiska kartor.
Kristianstadsbladet.
Börje Andersson, Knislinge, muntliga uppgifter.