Lapidariet i Sibbhult

Av | 13 januari, 2024

Lapidariet på Sibbhults kyrkogård förtjänar att uppmärksammas i ett eget inlägg. Ordet lapidarium är bildat av det latinska ordet lapis och betyder ungefär ”samling av stenar”. I vid mening passar beskrivningen förstås in på i stort sett alla begravningsplatser. Men om man med lapidarium menar en utställning av en viss kategori stenar så blir begreppet mera korrekt.

Sibbhults kyrka sedd inifrån lapidariet. Foto: Ingela Frid, mars 2021.

Frågan om vad som händer med gravstenar från tillbakalämnade gravplatser är omstridd och ofta mycket känslig. På många håll har man sparat gravstenar t.ex. lutade mot en kyrkogårdsmur (på in- eller utsidan), eller lagt dem mer eller mindre välordnat på markyta på eller utanför kyrkogården.

Vad är då speciellt med Sibbhults lapidarium? Det är välordnat, genomtänkt och skapat vid ett och samma tillfälle. Gravstenarna är hämtade från flera olika kyrkogårdar. Syftet är alltså inte här att ta vara på avställda gravstenar från just denna kyrkogård (sådana finns för övrigt inte ännu, då kyrkogården är förhållandevis nyanlagd).

Projektet

Upprinnelsen till det hela är projektet Sibbhult – ett nav i stenhjulet som genomfördes under några år i början av 2010-talet. Det var ett samarbete mellan bl.a Stenindustriförbundet, SLU, Regionmuseet, Göinge utbildningscenter och Göinge hembygdsförening. Projektet fick finanisellt stöd huvudsakligen från Länsstyrelsen och EU genom jordbruksfonden för landsbygdsutveckling.

Tanken var att på flera sätt framhäva stenindustrins betydelse för Sibbhult – och vice versa! Inom ramen för projektet producerades även en utställning om stenindustrins bakgrund och framväxt på gamla stationstomten, samt en slinga i landskapet med stopp vid olika minnesmärken från stenindustrin.

Vid ingången till lapidariet. Foto: Ingela Frid.

Utformning och urval

Visionen för lapidariet beskrivs i några punkter:
• att ta hand om och visa ett betydelsefullt kulturarv
• att presentera detta kulturarv på ett intressant och pedagogiskt sätt
• att öka intresset för natursten, såväl regionalt som nationellt
• att öka kunskaperna om hur natursten, i olika tider, kunnat bearbetats till gravstenar
• att visa hur gravstenar sett ut vid olika tider i olika delar av landskapet

Projektledare för lapidariet var Ann-Britt Sörensen och Anna Andreasson. För formgivningen stod landskapsarkitekt Mona Wembling. Femton kyrkogårdar runtom i Skåne inventerades i syfte att samla underlag och kunskap om gravstenars form och variationer under olika tider.

När lapidariet så småningom var färdigt för invigning, bestod det av 53 stående gravstenar och 6 hällar, som i en följd exemplifierar gravstensmodet (om ordet får användas) från 1800-talets första halva och framåt. Den nyaste gravstenen är från 1974. Stenarna är hämtade från ett femtontal kyrkogårdar, varav de närmaste är Broby och Hjärsås. Trelleborg, Malmö, Ängelholm och Veberöd är andra orter som är representerade. Gravstenarna är deponerade i lapidariet och kommer förstås från återlämnade gravar.

En pdf med kort beskrivning av lapidariets gravstenar samt landskapsarkitektens ritning, kan laddas ner. Den är hämtad från hemsidan sten.se, se källförteckningen.

För bättre läsbarhet, ladda ner en tvåsidig pdf med information och karta. Källa: sten.se.

/Ingela Frid, ingela@kulturhistoria.se

Källor:

Kristianstadsbladet 2012-01-26. Ett unikt lapidarium växer fram i Sibbhult. Byline: Emma Ståhl.

www.stenhistoria.nu

http://media.sten.se/2013/05/Sibbhult.pdf

www.wembling.com