I norra delen av Glimåkra socken ligger den lilla byn Kräbbleboda, som fick en stor befolkningsökning i och med stenindustrins utveckling och järnvägens ankomst år 1909. Öster om byn, i Övraryd, hade ett missionshus funnits sedan 1920. Västerut, i Hackeboda, hade en pingstförsamling ett kapell sedan 1932. När Svenska kyrkan uppförde Kräbbleboda kapell 1942 fanns tre helgade rum inom ett avstånd av 1,5 km. Till sockenkyrkan i Osby, dit Hackeboda hör, var det knappt en mil. Till sockenkyrkan i Glimåkra, dit Kräbbleboda och Övraryd hör, var det några kilometer till. Religionsutövning och inte minst de sociala aktiviteter som följde på denna hade alltså blivit betydligt mer tillgängliga än vid seklets början.
Kräbbleboda kapell var en av sex kyrkobyggnader som uppfördes av Svenska kyrkan inom Lunds stift (Skåne och Blekinge landskap) under 1940-talet. Majoriteten av dessa var just kapell, uppförda på platser där det var lång väg till närmsta sockenkyrka. På flera platser etablerade sig Svenska kyrkan för att möta konkurrensen från frikyrkorna. Om detta var fallet i Kräbbleboda vet vi inte. I den stiftelse som bildades 1938 ingick representanter från den närbelägna missionsföreningen i Övraryd, liksom kyrkoherdarna i de tre socknar vars gränser möts i Kräbbleboda; Osby, Loshult och Glimåkra. I övrigt fanns medlemmar, både män och kvinnor, såväl jordbrukare som skollärare, från flera små byar i området.
Stiftelsen som bildades 1938 hette Kräbblebodaortens kapellstiftelse. Precis som inom frikyrkorörelsen var syföreningarna effektiva finansiärer och bistod under flera av stiftelsens år med de största inkomsterna. En lokal syförening som hade verkat för ett kapell på orten redan tidigare, inordnades snart i den nya stiftelsen. En syförening i Sibbhult hade redan mellan 1910 och 1912 arbetat för ett kapell i Kräbbleboda, och deras insamlade medel införlivades med stiftelsens.
Det lokala engagemanget var stort och fyra olika tomter för kapellet erbjöds som gåva. Efter långa överläggningar beslutades att anta tomten från hemmansägare Per Nilsson i Kräbbleboda. Efter tre år hade stiftelsen samlat och lånat tillräckliga medel för att beställa ritningar till kapellet. Dessa togs fram 1941 av byggmästaren Nils C Lundberg från Lönsboda. Lundberg ritade flera byggnader i Lönsboda, både villor och kommunalhuset som uppfördes 1910 och revs på 1960-talet.
Tomten som stiftelsen fick i gåva var tidigare obebyggd. Här uppfördes en avlång byggnad med gavlarna vända åt öster respektive väster, med en liten, smalare utbyggnad för koret åt öster enligt kyrklig tradition. Byggnaden kläddes med locklistpanel och rödfärgades, medan fönstersnickerier, knutar och andra detaljer målades vita. Huvudentrén ligger på byggnadens norra sida, mot byvägen. Till denna införskaffades två åttkantiga kolonner av granit som bär upp ett med en liten tempelgavel vilket ger den ett påkostad utseende.
Kyrksalen markeras i fasaden av tre stora fönster på norra respektive södra sidan av byggnaden. På västra gavelfasaden finns ett stort fönsterparti med fyra lufter som markerar platsen för en samlingssal som också användes som konfirmationssal. På byggnadens södra sida finns en köksingång från vilken en trappa leder upp till en vindskammare som aldrig har inretts. Tomten omgärdades av en mur med grindar mitt för kapellentrén och i anslutning till köksingången, samt planteringar av rosor – i enlighet med länsträdgårdsmästarens plan. Klockstapeln tillkom först 1964.
Kyrksalens inredning är tidstypisk i både form och färgsättning och sannolikt samtida med kapellet, med undantag för altartavlan. Predikstolens, eller ambons, utformning vittnar om att kapellet kommit till i en brytningstid inom kyrkan där den traditionella predikstolen successivt avskaffades för att istället ersättas av en helt flyttbar ambo. I Kräbbleboda är denna öppen och placerad nästan i nivå med korgolvet, och påminner om missionshusens podier och talarstolar. Konservator C O Svensson, som kom från Boalt, ritade altaret, talarstolen och altarkorset samt tog kostnadsfritt fram en färgsättning för kapellet. Svensson dekorerade också missionshuset i Brännskulla 1929 och Sibbhults kyrka i början av 1940-talet.
Foto: Åsa Eriksson Green.
Färgsättningen och takmålningen i koret vittnar om att konstnärliga ambitioner präglat kapellets utsmyckning. Det var målarmästare Ture Bengtsson i Sibbhult som utförde måleriet, bröderna Henry och Gunnar Carlsson från Glimåkra som tillverkade inventarierna och lokala entreprenörer från Görbjörnarp och Böglarehult som uppförde byggnaden.
1942 invigdes kapellet ”anpassat efter ortens tillgångar och behov” under medverkan av biskopen Edvard Rohde. De första åren var både vaktmästare och organist ideellt engagerade men från 1944 respektive 1946 kom uppdragen att arvoderas. Vaktmästarna var långt fram i tiden kvinnor. Eftersom byn ligger där Glimåkra, Loshult och Osby socknar möts så bidrog alla tre församlingarna med medel och senare turades de om att hålla gudstjänst i kapellet.
/Åsa Eriksson Green, asa.eriksson@regionmuseet.se
Källor:
Protokollsbok för Kräbblebodaortens kapellstiftelse, 1938-1995.
Olsson, Gösta. 2002. Kräbbleboda kapell 60 år – tre församlingars mötesplats. Stencil.
Hellgren, Sven. 2017. N C Lundberg – vem var det? I: Örkeneds hembygdsförenings årsbok 2017.
Lantmäteriet, historiska kartor: https://historiskakartor.lantmateriet.se/arken/s/search.html
Ortnamnsdatabas: https://www3.isof.se/beb/
http://www.stiglundin.se/jarnvag/18116983/chj/linje/krabbleboda.htm
Kräbbleboda kapell – Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning. Regionmuseet, 2019.
Sträng, Maria & Åsa Eriksson Green. 2014. Det moderna kyrkobyggandet i Lunds stift 1940-2000. Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne, rapport 2016:44.