Röetveds missionshus

På en stenig och trädbevuxen liten ås i det flacka odlingslandskapet, strax sydväst om Röetveds by, ligger ett enkelt och vitputsat missionshus. Det är höstens första snödag och gräsmattan är hård och vit av frost när vi trampar uppför backen mot byggnaden. Börje Andersson från Knislinge missionsförsamling släpper in oss i det lilla köket som han värmt upp inför vår ankomst. I skenet av stearinljus berättar Börje om verksamheten i missionshuset, som i likhet med de flesta församlingars verksamhet har varierat i intensitet och omfattning under åren.  

Vi befinner oss i Kristianstad kommun, men Östra Göinge ligger endast 500 meter bort och missionshuset tillhör Knislinge missionsförsamling vilken startades i Brännskulla år 1880, då under namnet Hjersås och Knislinge friförsamling.

Brännskulla, som bara ligger 4 km norrut, och Röetved präglades starkt av stenindustrin decennierna kring sekelskiftet 1800/1900. I båda byarna startades också blåbandsföreningar som verkade för nykterhet. Det var blåbandsföreningen Majblomman som den 15 november 1911 köpte tomten på åsen av ägarna till en del av Röetved 4, Nils och Hanna Larsson. Tomten hade redan tagits i anspråk av föreningen och vi kan förmoda att bygget av samlingslokalen redan var påbörjat.

Ett tidigt fotografi som Börje Andersson tillhandahållit visar ett femtiotal, huvudsakligen unga, människor framför den nyuppförda byggnaden. Det är sannolikt Blåbandsföreningen Majblomman – kanske vid själva invigningen av samlingslokalen? Flera av männen på bilden poserar med blåsinstrument. Musiken hade en central roll inom både frikyrkan och nykterhetsrörelsen och Röetved hade en egen blåsorkester. Den nyuppförda byggnaden är rektangulär under ett papptäckt sadeltak. Fasaderna är klädda med liggande träpanel, undantaget gavelröstets panel som är lodrät med spetsigt avslutade brädor nedtill. På byggnadens norra långsida, som är den enda som syns på bilden, finns tre fönster utplacerade med jämnt avstånd från varandra. De övre fönsterrutorna var spröjsade och separat öppningsbara. Ingången syns på byggnadens norra gavel. Bakom det festklädda sällskapet syns också en nyligen rest flaggstång.

Nykterhetsrörelsen och missionsrörelsen var såväl i Röetved som i Brännskulla nära sammankopplade och år 1917 köpte missionsförsamlingen fastigheten av Blåbandsföreningen. I Röetved fanns makarna Maria och Viktor Larsson som var några av de drivande aktiva i församlingen. Maria var för övrigt dotter till Anders och Sissa Persson som byggde det första missionshuset i Brännskulla på 1890-talet.

Ett fotografi från mitten av 1900-talet visar att byggnaden då var putsad och att taket hade täckts med eternitplattor. Idag är missionshuset reveterat, alltså putsat utanpå träpanelen, och vitmålat. Fönster och dörrar är utbytta.

Entrén på norra sidan av huset leder in i en rymlig farstu med ett litet kök med vedspis åt vänster. Både i farstun och köket finns ursprungliga detaljer såsom takpanel och en del av köksinredningen är bevarad och kompletterad under årens gång. Till höger i farstun leder en smal trappa upp till vindskammaren. Innanför farstun ligger missionssalen bakom dubbla spegeldörrar. Smala furubrädor utgör golv och väggarna är klädda med en mörkbrun bröstningspanel. Ovanför panelen är väggarna gråmålade och det pappspända taket är vitt. En väggmålning pryder den övre delen av salens södra vägg och avbildar en soluppgång vars strålar sträcker sig upp till taket. Mitt på målningen finns texten Sänd ditt ljus och din sanning må de leda mig. Ps. 43.3. Under målningen finns ett podium med en talarstol bakom ett lågt skrank. Bakom talarstolen finns ännu en väggmålning föreställande ett kors inom en utsmyckad ram i olika grå toner. Till höger om podiet står en orgel och längst bak i salen finns en kamin.

Perioder av intensiv verksamhet i missionshuset kan skönjas i köksinredningen. Den låga, bruna bänken till vänster på fotot är sannolikt samtida med att huset byggdes. Rakt fram finns inredning som troligtvis tillkommit kring 1940-1950-tal och på väggen till vänster sitter överskåp från 1970- eller 1980-tal.

/ Åsa Eriksson Green  asa.eriksson@regionmuseet.se