Gryts kyrka och by ligger i ett välbevarat kulturlandskap. Bebyggelsen består huvudsakligen av äldre gårdsbyggnader och fornlämningsområdet norr om kyrkan är en länk till bygdens förhistoria. Även kyrkan har en ålderdomlig karaktär. Till denna karaktär bidrar även kyrkogårdsmuren med dess grova täckhällar, stigluckorna och sockenstugan med fjälltegeltaket. Kyrkans äldsta byggnadshistoria är till stora delar okänd, men vissa drag är ovanliga och pekar på att kyrkan kan var uppförd som privatkyrka, eller på initiativ av en storman, antingen med koppling till kyrkan eller ett profant gods. Wanås omnämns först under 1400-talet, men det kan möjligen röra sig om en föregångare till godset. Kyrkan är uppförd i romansk stil, vilket ger en byggnadsperiod 1100– 1200- talets mitt. Sannolikt rör det sig om samma byggnadstid som för övriga medeltidskyrkor i området, det vill säga runt sekelskiftet 1200, snarare några/något årtionde före, än efter. Kyrkans äldsta delar består av ett kor med absid, långhus och den nedre delen av ett ursprungligt västtorn. Kyrkans romanska murar är i övrigt höga och långhuset relativt brett vilket är ett karaktärsdrag som är typiskt för nordöstra Skåne.
Foto: Nils-Åke Sjösten.
Absidens möte med koret uppvisar flera märkligheter. Den romanska sockeln under absiden skiljer sig markant från den under kor och långhus. I korets östfasad syns en markerad list under gavelröstet, vilket kan innebära att absiden är sekundär i förhållande till koret. Absiden har alltså inte byggts samtidigt som koret eftersom listen indikerar att koret ursprungligen varit rakslutet. Om så är fallet så är absiden ändå byggd i nära anslutning i tid till koret, under romansk tid.
Fler drag kopplade till den romanska kyrkan är, den ovan nämnda, fint huggna sockeln och sidoaltarna i långhuset. Taklaget över tornet kan ha hög ålder liksom takstolarna över långhuset och koret. Kyrkan har genom åren bevarat karaktären av patronatskyrka.
Bilden nedan till vänster visar de bevarade delarna av det romanska tornet och dess anslutning till dess senmedeltida ersättare. Här syns också den välhuggna, höga romanska sockeln. till höger ser vi det romanska tornets anslutning till långhuset. Denna del av kyrkan, tillsammans med det nya tornet är ca en meter bredare än det ursprungliga långhuset.
Det romanska västtornets bevarade delar är bredare än långhuset. Hur tornet kan ha varit inrett och hur det använts går inte att säga då endast yttermurarna finns kvar och del av tornbågsmuren. Det är inte omöjligt att tornet kan ha varit försett med en herrskapsläktare, en så kallad emporvåning med öppning mot långhuset, i likhet med en del andra breda västtorn från samma period.
Invändigt var det romanska kyrkorummet dekorerat med kalkmålningar. Spår av målningar från denna period har påträffats på långhusets östmur, triumfbågsmuren och i absiden. På var sida om triumfbågsmuren fanns murade sidoaltare. Ett vapenhus av sten byggdes utanför långhusets södra sida kring 1300- eller 1400-talet. På 1500-talet byggdes kyrkan till mot väster med ett nytt torn väster om det gamla. Det gamla västtornets nedre delar inkorporerades med långhuset som dess västförlängning. Det nya tornet har samma bredd som det gamla tornet.
Någon gång mellan 1760 och 1790 lät dåvarande ägarinnan till Wanås, Betty Jennings (1734–1801), uppföra ”grevekoret” eller gravkapellet vid långhusets norra sida. Hennes man Carl Axel Hugo Hamilton avled 1763.
Ett nytt fönster till sakristian togs upp 1758 i absiden. År 1821 ersattes ett fönster på absidens södra sida med en dörröppning. Taket över kyrkan var till en början blytäckt. I början av 1800-talet täcktes delar av kyrkan om med kopparplåt.
Foto: Nils-Åke Sjösten
Under 1800-talet flyttas ingången till kyrkan från det medeltida vapenhuset till tornets västra sida. Vapenhuset togs i bruk som ”materialbod”, eller förråd, och så småningom, år 1869, revs vapenhuset. Rivningsmaterialet återanvändes till att bygga upp en ny förrådsbyggnad strax väster om kyrkan, den nuvarande sockenstugan.
/Nils-Åke Sjösten bianca2010@live.se
Källor:
Börjesson, Kerstin. Gryts kyrka i Lunds stift. Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning. Regionmuseet Kristianstad 2020.
Dahlberg, Markus (red). 2015. Skåne, Landskapets kyrkor. Riksantikvarieämbetet.
Frid, Ingela & Nils-Åke Sjösten. 2020. Norra Strö kyrka, andlig utpost och pionjär i gammal kulturbygd. Hanaskog/Vinslöv.
Lilja, Helen. 1993. Gryts kyrka, Besiktning i samband med fasadrenovering. Kristianstads Läns museum, rapport.
Restaurator. 2006. Underhållsplan för Gryts kyrka (Stencil).
Riksantikvarieämbetets söktjänst för fornlämningar https://app.raa.se/open/fornsok/
Riksantikvarieämbetet. 2008. Sockenkyrkorna – kulturarv och bebyggelsehistoria.
Sundnér, Barbro. Medeltida kyrkor i Skåne, databas. Svensk Nationell Datatjänst, https://snd.gu.se/sv/catalogue/study/snd0941
Södergård, Maria. 2007. Gryts medeltida kyrka i Skåne : perioden 1690-2000. Knislinge hembygdsförening.