Tornets bottenvåning täcks av ett kryssvalv, en valvform som är vanlig under 1500- talet. Långhuset och de västra delarna bestående av den romanska torndelen och det senmedeltida tornets östra halva är möblerat med bänkar. Mellan de båda tornen samt mellan det äldre tornet och långhuset finns gavelmurarna kvar med spetsbågiga tornbågar.
Den äldre torndelen har en mycket smal rektangulär planform. Valvet påminner om kryssvalvet i det senmedeltida tornet och kan vara från samma tid. Sidopartierna täcks av höga tunnvalv. Det egentliga långhuset täcks av två travéer med stjärnvalv. Det västra valvet har lite enklare form än det östra.
Längst fram i långhusets nordöstra hörn, intill gravkoret där kyrkan står den medeltida dopfunten. Intill denna finns ett bevarat parti av ett äldre golv av rött murtegel lagt på flatan där dopfunten tidigare varit placerad. Mot triumfbågsmuren i öster finns ett medeltida, murat altare. Altaret är putsat och vitkalkat och upptar i stort sett hela norra triumfbågsmurens bredd. Delar av ett likadant altare finns bevarat under predikstolen från 1600-talet, på södra sidan av triumfbågen. Koret är mycket högt beläget i förhållande till långhusets golvnivå och en trätrappa med sex steg leder upp till koret i triumfbågen.
Triumfbågen förefaller vara ursprunglig och har mycket hög, rundbågig form med profilerade vederlag. Sockeln är skråfasad. Triumfbågens synliga sockel visar att korets golvnivå bör vara nära den ursprungliga. Inne i koret syns också grundstenar till tegelvalvets pilastrar vilket också tyder på att golvnivån sannolikt inte har höjts under senare tid.
Kalkmålningar är framtagna på insidan av triumfbågen, mot norr. Kalkmålningen är utförd som en baldakin över dopfunten från 1600-talet som står intill triumfbågen. Baldakinmålningen har troligen utförts av målare Maltzan från Kristianstad som vid mitten av 1700-talet utförde liknande målningar i Hjärsås och Knislinge kyrkor.
I absidens nordvästra hörn sitter ett väggfast skåp infällt i muren. Skåpet är av svartmålat trä med skuren dekor i renässansstil. I skåpet förvarades kyrkans nattvardstyg. I söder leder en dörr ut till kyrkogården. Dörren är gammaldags med narar (reglar) på insidan och gångjärnsbeslag i 16-1700-talsstil.
Gravkoret eller ”Grevekoret”, ligger ett halvplan högre upp från golvnivån i långhuset och fungerar som en läktare ovanför gravvalvet. Gravkoret är öppet mot kyrkorummet med en valvöppning som går att stänga till med en järngrind. Grindens ramverk är av smide och har ett rikt dekorerat överstycke med familjen Jennings vapensköld. Norra muren upptas av en stor minnessten över Friherre Carl Axel Hugo Hamilton som var landshövding i Kristianstads län och köpte slottet Wanås 1756. Efter hans död lät Betty Jennings uppföra gravkoret där de sedan kom att vila. Vid västra väggen, under fönstret, står en mindre gravhäll vilken anger namnen på de sex gravlagda i gravkoret. Mot öster leder en dörr ut till kyrkogården.
Källa: Kulturmiljöbild, Riksantikvarieämbetet.
Kyrkklockorna
Tornets Klockvåning upptas av klockstolen för kyrkans två klockor. Torntaklaget är av ek och möjligen ursprungligt. Vindarna över långhus, kor och absid nås via en högt placerad lucka i långhusets norra fasad. Ingen ingång finns från tornet eller från kyrkorummet. Gryt har två klockor, en stor och en liten. Den stora är troligen gjuten någon gång under 1600-talet och omgjuten 1708 i Malmö av mäster Lars Wetterholtz. Den blev omgjuten ytterligare en gång 1762, den här gången av Gerhard Meyer i Stockholm. En ny klocka gjuten av klockgjutaren Palmberg i Kristianstad omnämns i 1778 års inventarium. 15 år senare skulle den gjutas om, men det blev aldrig av eftersom Palmberg hann avlida. Den lilla klocka som finns i dag gjöts 1801 av Magnus Fries i Jönköping.
Dopfuntarna
Det finns två dopfuntar i kyrkan. Den äldsta består av en cuppa från 1100-talet kompletterad med en fot från 1959 ritad av Erik Cinthio. Cinthio har också kompletterat dopfunten i Kviinge med en fot, samma år. Funten hade varit försvunnen i närmare tre århundraden när den återfanns. Under tiden hade den används både som matho till grisar och som trädgårdskruka. Den yngre dopfunten med tillhörande baldakin är från 1600-talet. Både dopfunten och baldakinen är sjusidiga till sin form och tillverkade av mörk ek med mångfärgad (polykrom) bemålning. 1646 skänktes ett dopfat och en dopskål till kyrkan. Alexander Joungner restaurerade den nya dopfunten 1749. Denna funt syns i interiörbilden nedan.
Predikstol och altaruppsats
Predikstolen med tillhörande dörr och trappuppgång, väggpanel och baldakin är från 1634. Samtliga delar är av ek rikt skulpterad i renässansstil med tidstypisk dekor. av beslagsornament. Predikstolens korg är uppbyggd av fyra sidopaneler samt en femte panel mot trappuppgången. Under väggfälten finns ett smalare sockelparti med 15 små ornerade tavlor och en inskrift med namnen Ky Peder Nellson, Olle Fayerson som var kyrkvärdar i socknen vid denna tid.
Foto: Kulturmiljöbild, Riksantikvarieämbetet.
På sidostycket till trappan finns inskriften; D Clavdivs Petri Qvidingis. Pastor A. Pavlo Pictore Labor Finitivs est, av vilket framgår dåvarande pastorns namn Claus Pedersen Qviding och målarens namn Paulus. Väggpanelen bakom predikstolen är uppbyggd av kanellerade (lodrätt räfflade) pilastrar mellan tre rundbågar med Christian IV:s monogram och släkterna Juels och Ramels vapen samt initialerna MI och AR. Upptill på väggpanelen finns ett inskriftsfält som berättar om predikstolens tillblivelse och årtalet 1634.
Ovan till vänster: Predikstolen med trappuppgång från 1634. Foto: Nils-Åke Sjösten. Ovan till höger: Altare och altaruppsats samt, till vänster i bild en av kyrkans två dopfuntar, denna är från 1600-talet och av trä. Foto: Vykort av J. Reinbach, Äspö (före 1950).
Kyrkans huvudaltare är av trä, med snidad och bemålad dekor i renässansstil. Altaret kan vara från 1500-talets slut eller tidigt 1600-tal. Altaruppsatsen av ek är från 1636. Stilen är typisk för barocken. Den nedre tavlan föreställer korsfästelsen och en mindre tavla i krönpartiet föreställer uppståndelsen där Jesus bär på den danska flaggan. Överst kröns altaruppsatsen av Christian IV:s monogram. På predellat finns två speglar med målade vapensköldar med initialerna MI och AR tillhörande för Malte Juul och Anne Ramel till Wanås slott. Mellan vapensköldarna finns initialerna DCPQ och DAAM vilket står för Claus Pedersen Qviding (född i Kviinge 1577, död 1642) och Anders Andreae Maglowius (1621-1700), båda präster i socknen. Maglow beställde också altaruppsatsen till Kviinge kyrka, 1672.
Orgeln
Orgelläktaren utgör ett rätt stort utrymme under tornvalvet. Orgeln står intill läktarens östra sida och består av en enkel gråmålad inbyggnad med en fasad. Kyrkans orgel byggdes 1837 av Peter Zacharias Strand (1797–1844), den hade då åtta stämmor. Orgeln har blivit renoverad och kompletterad med nya delar flera gånger. 1932 utökades orgeln till 11 stämmor. 1981 kom tre pipor från Kviinge kyrkas Strandorgel som komplement till Gryt. 1982 byggde J Künkel en rekonstruktion av 1837 års orgel. Av den ursprungliga orgeln återstår fasaden, orgelhuset, bälgverket och större delen av orgelpiporna.
Läktarbarriären
I samband med orgelbyggandet togs möjligen den av Alexander Joungner målade läktarbarriären bort. Läktarbarriären hittades på sockenstugans vind 1964 och den finns nu att se i stugans lilla museum. Den har delvis förstörts av lång tids olämplig förvaring, men restaurerades 1995 av Våga Lindell.
Silvret
Den förgyllda silverkalken som nämns i 1692 års inventarium är fortfarande i bruk. I inventarieförteckningen nämns också en paten och en oblatask av silver. Kalken förbättrades med 27 lod silver (355 gram) år 1668. Kalken är alltså äldre än så. Det kan vara rimligt att anta att både kalken, den förgyllda patenen och oblatasken är tillverkade i 1600-talets början, kanske beställda samtidigt som motsvarande föremål i Kviinge. Oblatasken finns inte längre i kyrkan, sista gången den omnämndes var i 1884 års inventarium. Ett kuriosum är att oblaterna ett tag under 1800-talet bakades av Bengta Andersdotter i Kviinge.
/Nils-Åke Sjösten, bianca2010@live.se
Källor:
Börjesson, Kerstin. 2020. Gryts kyrka i Lunds stift. Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning. Regionmuseet i Kristianstad.
Dahlberg, M. 2015 (Red). Skåne, Landskapets kyrkor. Riksantikvarieämbetet, 2015.
Restaurator. 2006. Underhållsplan för Gryts kyrka (stencil).
Riksantikvarieämbetets söktjänst för fornlämningar https://app.raa.se/open/fornsok/
Sjösten, Nils-Åke. 2014. Kviinge kyrka under 800 år. Knislinge hembygdsförening.
Södergård Maria. 2007. Gryts medeltida kyrka i Skåne : perioden 1690-2000. Knislinge hembygdsförening.