Det finns två enskilda begravningsplatser i Östra Göinge kommun. Den ena finns i Denningarum och har tidigare beskrivits. Den andra finns i nära anslutning till Östanå pappersbruk och att det finns en koppling mellan begravningsplatsen och bruket är kanske inte helt oväntat.
Platsen är registrerad som fornlämning nr 94 i Östra Broby socken, under sakordet kyrka/kapell. I beskrivningen noteras att det rör sig om ett gravkapell som är 4×4 m i diameter och 2,2 meter högt, byggt av tuktad gråsten och omgivet av en oregelbunden stenmur. Gravkapellet har välvt tak med gavlar som är försedda med fem upprättstående stenar. Ingången till gravkapellet är en trädörr på norra sidan.
Mannen som är gravsatt i denna något ovanliga och uppseendeväckande byggnad hette Moritz Hagemann, levde 1810 -1884 och var godsägare och brukspatron dvs ägare till pappersbruket. Inskriptionen på plåten ovanför dörren till gravkapellet lyder som följer:
Brukspatron, Etatsråd Moritz Hagemann. Riddar av
Dannebrog födt 3 mars 1810 i Holsten. döet på Östanå bruk
den 10 Marts 1884 som Slesvigsk godsägare 4 Danske
Kongers tro undersåte valgte detta sista Hvilested efter
Prager freden af 23 August 1866 för att blifva fri för
Preussisk Regiment.
Innehållet kan behöva viss förklaring. Etatsråd var ett slags hederstitel som den danske kungen kunde dela ut till förtjänta personer. Det ska inte förväxlas med statsråd och har ingenting med adelskap att göra.
Därefter står att att han var född i Holstein och ägde gods i Schleswig. Holstein och Schleswig var arvslän som tillhörde den danske kungen personligen och de räknades därför till Danmark. Vid freden efter dansk-preussiska kriget 1866 övergick dock Schleswig till Preussen och därmed var det oundvikligt att Hagemann, som bodde där, skulle tvingas bli preussisk undersåte. Det ville han till varje pris undvika. Hagemann var hela livet en mycket hängiven dansk medborgare, eller undersåte som man sa på den tiden. Den djupa samhörigheten med Danmark understryks i lydelsen: han var ”fyra danska kungars trogna undersåte”.
Omkring 1869 flyttade Hagemann till Östanå. Då hade pappersbruket redan funnits länge.
Senast vid slutet av 1700-talet grundades en pappersmölla vid Helgeå i Östanå. Ägare vid 1800-talets början var Joachim Stael von Holstein, som 1836 sålde pappersmöllan till industriidkaren O. Olcén, som redan ägde flera bruk i trakten. Denne sålde i sin tur pappersmöllan till Ludvig Littorin, som drev tryckeri och pappersaffär i Kristianstad. Det var först under Littorins tid som Östanå pappersbruk byggdes ut och utvecklades till en omfattande industri. Littorin var bosatt omväxlande i Denningarum och Hemmestorp, båda närbelägna Östanå, samt i sin våning i Kristianstad.
Ludvig Littorin sålde Östanå pappersbruk 1872 till Moritz Hagemann för 70 000 riksdaler. Ett gravationsbevis utfärdades för Hagemann vid Östra Göinge Häradsrätt den 2 december 1873. Originalhandlingen finns i Huseby bruks arkiv, som förvaras på Linnéuniversitetet i Växjö.
Eftersom Hagemann inte var svensk medborgare krävdes kungligt tillstånd för att få äga fast egendom.
Hagemann bodde på bruksområdet, vilket är lika med fastigheten Möllarp nr 1. Han var aldrig gift och hade inga barn, men som sig bör fanns det förstås tjänstefolk i hemmet. Med tiden skaffade Hagemann en yngre kompanjon, Herman Fratscher, med syftet att denne skulle överta bruket successivt. Fratscher bodde också på bruket med sin familj och hade bl.a. en guvernant för barnens räkning.
Hagemann lät genast uppföra ett träsliperi vid Östanå bruk, ett av de första i landet, som tillverkade trämassa. Under Hagemanns tid övergick tillverkningens tyngdpunkt vid pappersbruket från handpapper till trämassa. Man hade även en stor tillverkning av kimrök (kolpulver som används som svart färgämne).
Moritz Hagemann stannade i Östanå till sin död, totalt 15 år. Att han valde att begravas där tyder på att det var en plats där han trivdes.
Planeringen av det sista vilorummet tycks ha upptagit en stor del av Hagemanns tankar. Det finns en väl omhuldad berättelse om att han först lät uppföra ett gravkapell centralt på bruket, men då han en vacker dag såg att ormar och grodor trivdes bra därinne ångrade han sig. Dessa djur ville han inte dela sin sista boning med. Han lät istället bygga ett nytt gravkapell i utkanten av ”pappbacken”, som området kallas. Sanningshalten i berättelsen kan ifrågasättas av flera skäl, men den muntliga traditionen är stark.
Rätten att anlägga en enskild begravningsplats var inte given. Det krävdes tillstånd som endast gavs av regeringen och därtill skulle beslutet bekräftas av kungen i konselj. Moritz Hagemann skrev den 17 oktober 1872, direkt till kungen så som rutinen var, men han sände sin anhållan via den svenska beskickningen i Köpenhamn eftersom han inte var svensk medborgare:
Til Hans Majestaet Kongen af Sverrig och Norg
Allernaadigste Konge!
Paa min Eiendom Östanå Bruck i Broby socken Christianstad Län har jeg paa ett smukt beliggende sted ved Helge Aa bygget et Mausoleum som jeg önsker at skulde benÿttes efter min Död til min sidste Hvilested her paa Jorden. Med Hensÿn hertil tillader jag mig allerundaanigst at beder Deres Majestaet Allernaadigst at ville forunde mig at dette min Önske maa opfÿldes.
Allerunderdaanigst
Etatsraad M. Hagemann
Brugseier
Östanå Bruck Christianstad Län per Hesteveda den 17 October 1872.
Eftersom det var ett ärende av kyrklig natur skickades det ecklesiastikdepartementet för beredning. Ecklesiastikminister G. Wennerberg vände sig till Lunds stift som i sin tur inhämtade synpunkter från den lokala församlingen, dvs Broby. Saken togs upp på kyrkostämman i Broby den 8 december 1872. I protokollet (jag har moderniserat stavningen) framgår att kyrkostämman tillstyrker ansökan på två villkor:
… att 1) lag och författning noga iakttoges av sökanden angående platsens inhägnad, vård och begagnande, och 2) att en tillräcklig kontant penningsumma av honom anslogs för dess årliga tillsyn och underhåll, och för samma ändamål ställdes under under härvarande kyrkoråds förvaltning, dels emot det, att denna summa, vilken förslagsvis antogs vara behövlig till ett belopp av 1000 (ett tusen) riksdaler riksmynt, av sökanden till nämnde kyrkoråd utbetaldes före platsens invigning eller ock då, när hans ansökan möjligen blivit av Hans Kong. Maj:t bifallen.
Efter en förhållandevis snabb expediering fick Hagemann sitt tillstånd redan i februari året därpå. Det är värt att notera att han inte hade bott i Östanå särskilt länge, högst tre år, då han lät uppföra sitt ”mausoleum” som han kallade det.
Det finns en uppgift om att det ska finnas ett gravationsbrev som stipulerar att företaget, alltså Östanå bruk, ska sköta gravplatsen i all framtid. Om det verkligen stämmer och hur det i så fall hänger ihop med församlingens önskemål om en säkrad penningsumma för framtida underhåll, skulle vara intressant att få reda på.
Moritz Hagemann dog den 10 mars 1884, i lunginflammation, och jordfästes exakt en vecka senare. Med jordfästning menas akten som ägde rum i Broby kyrka. Det kan ha dröjt någon eller några dagar ytterligare, innan sarkofagen placerades i gravkapellet. I samband med det att skedde invigdes begravningsplatsen och fick juridisk status som kyrkogård. Det gäller marken innanför stenmur och staket, alltså inte enbart gravkapellet som byggnad.
Inskriptionen ovanför dörren till gravkapellet är inte den enda på det lilla området. På en av de små jordfasta stenarna inom området finns ytterligare en järnplåt, med texten:
DRISTIG GIENNEM LUNDEN SKUER
KAEMPEHOIENS MOSSEDE STEEN,
ASERNES AELDGAMLE GRAV
FRA NORDENS FIRNE HELTEOLD
Ett tungt epos som passar till gravkapellets drag av nationalism och göticism. Jag har inte lyckats hitta källan. Det är sannolikt hämtat ur ett samtida danskt verk som inte tillhör de mer kända. Upplysningar är mycket välkomna!
/Ingela Frid, ingela@kulturhistoria.se
Källor:
Riksarkivet Stockholm: Ecklesiastikdepartementets arkiv (SE/RA/1210). Konseljärende 1873-02-07, konseljakt och statsrådsprotokoll.
Brandförsäkringsverkets arkiv. Byggnadsvärdering k28026001.
Landsarkivet Lund: Östra Broby kyrkoarkiv.
Ekman, Johan. 1965. Några anteckningar om Östanå bruks historia. Osby.
Riksantikvarieämbetets söktjänst för fornlämningar, FMIS.
Muntliga uppgifter från Hans Kristian Durán, Knislinge.