Begravningsplatsen i Denningarum

Av | 15 juli, 2022

I Östra Göinge kommun finns två privata begravningsplatser. Båda ligger i kommunens norra del. Den äldsta är den Hoppenstedtska begravningsplatsen i Denningarum, i vissa källor även kallad Blandowska graven.

Ganska oväntat i en vacker skogsbacke i Denningarum ligger en liten kyrkogård. Foto: Harry Olsson.

Privata, eller enskilda, begravningsplatser är inte särskilt vanliga så det är ganska anmärkningsvärt att det finns två stycken i en så liten kommun. Vad är skälet till att någon anlägger en privat begravningsplats? Svaret bör sökas i den tidsanda då det sker. I fallet med gravplatsen i Denningarum handlar det nog delvis om ett geografiskt närmare alternativ än att köpa gravplatser på kyrkogården i Broby. Gravplatsen ligger alldeles nära Denningarums gård, där familjen Hoppenstedt huserade. Det rör sig inte om dagens Denningarums gård, utan dess föregångare som låg en bit söderut. Diskussionen om enskilda begravningsplatser och traditioner kring dessa återkommer vi till senare i projektet ”Helgade rum”.

Bilden visar ett utsnitt ur fornlämningskartan. Den översta blå fyrkanten markerar platsen för den gamla gårdens ekonomibyggnader. Där ligger idag det nya boningshuset, byggt på 1900-talet.

Fyrkanten nederst i bild visar tomten där den äldre, numera försvunna Denningarums gård låg. På ”kyrkebacken” mellan gårdstomterna finns begravningsplatsen markerad med ett R.

Begravningsplatsen är upptagen i Riksantikvarieämbetets förteckning över fornlämningar, som nr 91 i Östra Broby socken.

I registret finns noterat att begravningsplatsens yta är 15×15 meter och att den är omgärdad av en mur av tuktad sten. Stenmuren är som högst 1,9 meter och som bredast 1,3 meter. Ingången finns på västra sidan, en järngrind flankerad av murade pelare av tegel. I mitten av begravningsplatsen finns en hög som är cirka 10 meter i diameter och 1,6 meter hög. I högens västra kant finns en gravsten med infälld gjutjärnstavla med namnen på de här begravda personerna, den första död 1803 och den sista 1839.

Foto: Ingela Frid

Denningarums gård

Namnet Denningarum förekommer i en skriftlig källa första gången 1491, dvs under den danska medeltiden. År 1671 nämns specifikt Denningarums gård i ett jordrevningsprotokoll.

I fornsök finns bl.a. följande information om gamla Denningarums gårdstomt:

Gårdstomt, ca 110×50-60 m st (N-S), utsträckning enligt kartor från år 1828 och 1860, övergiven. I områdets S del påträffades 3 husgrunder. Enligt lokalbefolkningen skall detta vara det ursprungliga läget för Denningarums gård. Gården skall även ha varit omgiven av en vallgrav. Äldsta skriftliga namnbelägg enligt DAL: år 1491. (RAÄ Östra Broby 260)

Vallgrav kan man ställa sig rätt tveksam till, det är mest troligt ett utslag av lokalt önsketänkande. Att platsen är den rätta finns det dock ingen tvekan om.

Denningarums gamla gård vid 1900-talets början. Familjen Sandin arrenderade gården vid denna tid. Bildkälla: Ekman 1965.

Den sista privata ägaren till Denningarums gamla gård var en man vid namn Carl Flygare. Efter hans konkurs köpte Östanå Fabriks AB (pappersbruket) egendomen år 1900 och lät riva den ganska snart därefter. Idag återstår bara knappt synliga husgrunder samt de stenmurar som inhägnade trädgården. Hela området är planterat med gran.

Ett nytt boningshus uppfördes ett stycke norrut, i anslutning till gårdens ekonomibyggnader. Gården blev under 2000-talet välkänd som trevligt besöksmål med gårdsbutik, djurhagar, lunchservering m.m.

Släkten Hoppenstedt och gravplatsen

Det översta namnet på gravstenens järntavla är Johan Fredrik Hoppenstedt. Han var född 1747 som son till regementsläkaren F.W. Hoppenstedt från Rügen. Denne ska ha kommit till Sverige 1738, var gift två gånger och fick minst nio barn varav Johan Fredrik var äldst.

Gravstenen med infälld gjutjärnsplatta med de fem begravda personernas namn. Flera av födelseåren är felaktiga och dessutom hette mamsell Marie Hoppenstedt Elisabeth i andra namn, initialen borde alltså vara E och inte F.
Foto: Harry Olsson.

Det finns en släkt Hoppenstedt som kom från Stralsund till Sverige, närmare bestämt Kalmar, redan 1679. Tyvärr finns ingen tillförlitlig utredning som visar hur och om de båda släkterna hänger ihop. Det finns heller, märkligt nog, ingen med namnet Hoppenstedt folkbokförd i Sverige idag (2022).

Släkten Hoppenstedt kom i besittning av Denningarums gård under andra halvan av 1700-talet. I en rågångsmätning 1794 företräddes Denningarum av kaptenen Georg C. Hoppenstedt (senare major, halvbror till Johan Fredrik).

Johan Fredrik Hoppenstedt dog den 4 april 1803 i leversjukdom. Han blev den första att gravsättas i familjegraven. Gravplatsen blev i samband med detta invigd till kyrkogård. Genom ett referat i tidskriften ”Nytt och Gammalt” (Lunds Weckoblad) skrivet av prosten i Glimåkra Roloff Andersson, som ledde ceremonin, får vi veta ungefär hur det gick till och vilka som deltog:

Det, uppå Kongl. Maj:ts, uti nådig resolution, under den 19 Aprill 1803, gifne bifall till Kapiteinens, nu Majorens Georg Christian Hoppenstedts underdåniga ansökning, här wid gården upprättade Grafställe, för dess aflidne broder, General-Qwartermästaren, Löitnanten wid Fortifikationen, samt Riddaren af Kgl. Swärds-Orden, Johan Fredrik Hoppenstedt, och de af dess syskon, som åstunda der hwila sina ben; blef i dag, efter högwederbörligt förordnande, högtidligen inwigdt af Kongl. Hof-Predikanten, Prosten och Kyrkoherden i Glimåckra Mag. R. Andersson, som, biträdd af fyra dess embetsbröder, hölt ett för tillfället lämpeligt kort tal, hwilket påbörjades och slöts med sång; hwarefter Liket, som blifwit afhämtadt ifrån Broby Kyrka, genast infördes uti detta sitt tillhöriga, wäl inrättade, starkt omgärdade och nu inwigda hwilorum.

Mamsell M. E. Hoppenstedt, som nu innehar denna egendom, och dess swåger, Collegii Medici Assessoren Herr Fred. Blandou, hwilka med gemensam åtgärd låtit upprätta denna grafwård, hade till Inwignings aktens biwistande budit så wäl alla Prostar och Kyrkoherdar i häradet, som närmast boende ståndspersoner, hwilka, så många som oförhindrade sig infunnit, blefwo efter slutad förrättning på hederligaste sätt undfägnade.

Glimåckra d. 16 April 1805. Roloff Andersson.

Genom en ganska märkvärdig dagbok får vi en glimt av livet på Denningarum. Hoppenstedts umgicks nämligen med Joachim Staël von Holstein som ägde Östanå pappersbruk och bodde på Bassarp (nuvarande Nordanå) och senare Torsebro krutbruk. Hans dagboksanteckningar från 1816-1821, jan-mars 1826 samt 1831-1836 finns bevarade på Krigsarkivet. Umgänget mellan gårdarna var flitigt och man sågs flera gånger i veckan på mer eller mindre spontana besök.

Det skulle dröja 24 år innan nästa gravsättning ägde rum. Under de mellanliggande åren noterade Staël von Holstein ett par reflexioner kring gravplatsen.

Den 1 juni 1816 skriver han om major Georg C. Hoppenstedt, som bor i Kristianstad och ibland besöker sin syster på Denningarum:

För övrigt sjuklig, så att han väl snart gör resan från Christianstad till Denningarum för att sättas i den murade graven, som herrgårdens ägarinna låtit bygga i en skogsbacke ett litet stycke från gården, där hennes äldsta bror redan är förut och väntar på flera av sina syskon, som ännu där har sitt residence; men efter min tanke blir det icke ett hus för den Hoppenstedtska familjen till Domedag, om den ej kommer snart, ty då de alla äro hemlösa, utan kända arvingar, så säljes väl den stora egendomen efter deras död efter vanligt bruk styckevis. Bönderna köpa själva sina hemman och graven blir en Potatiskällare, sedan de förnäma liken blivit nedgrävda i backen till vanlig förgängelse och god åkerjord.

Om det var ett utslag av humor eller svartsyn är svårt att veta, men turligt nog besannades inte farhågan beträffande gravens förvandling till potatiskällare.

Den 28 sept 1817 skriver Staël von Holstein att mamsell Ulla (fröken Hoppenstedts sällskapsdam) farit till Christianstad att underrätta sig om major Hoppenstedt, som är sjuk. ”Jag föreställer mig, att han snart nalkas till gravbacken på Denningarum”. Den 28 nov 1817 noterar han att den gamle majoren flyttat från Kristianstad till sin syster fru Blandow i Ystad. (Där dog majoren för övrigt 1825 och begravdes aldrig i Denningarum.)

Den 26 februari 1819 skriver Staël von Holstein efter ett besök på Denningarum:

Jag stoppade min pipa, gick i trädgården och därifrån beskådade den grav, i vilken Öfv. Leutn. Hoppenstedts kvarlevor ligga förvarade tillsvidare. Jag tänkte, att kanske ej så långt härefter kommer nuvarande ägarinnan även att i samma rum nedsättas, honom till sällskap.

Tydligen fanns vid denna tid inte mer skog på kullen än att man kunde se gravplatsen från Denningarums trädgård. Det är förstås ingen tillfällighet. Gravplatsen anlades på en kulle som var belägen så, att gårdens ägare skulle kunna se graven dagligen under sina promenader i trädgården. ”Nuvarande ägarinnan” som nämns, Marie Elisabeth Hoppenstedt, dog den 15 maj 1827 av ”ålderdoms bräcklighet” i en ålder av 81 år enligt dödboken. Hon begravdes den 23 maj.

Nu övergick Denningarum till systern Fredrika Wilhelmina Hoppenstedt-Blandow, eller rättare sagt till hennes man assessor Fredrich Blandow. De bodde i Ystad men vistades ofta på Denningarum. Fredrika Wilhelmina var den enda av systrarna som var gift, hon fick dock inte några barn.

Ytterligare en syster i syskonskaran, Margareta Gustafva född 13 oktober 1764, dog i nervfeber i Ystad den 9 april 1830. Enligt dödboken ägde jordfästning rum i Ystads S:ta Maria kyrka den 16 april och ”sedan blef liket transporteradt till Denninga Ryd att nedsättas i der varande familjegraf”.

Assessor Fredrich Blandow, född i juni 1755, dog i Ystad den 10 april 1834 av ”ålderdoms bräcklighet”. Blev enligt död- och begravningsboken ”…härstädes jordfäst i Marie kyrka fredagen den 18 april, och sedan förd till dess Egendom Dänningarum att der nedsättas i en graf.”

Den 17 april skrev Staël von Holstein:

…idag skulle Denningarums Herren Assessorn och Vasa Riddaren Blandow komma från Ystad, ej som levande utan som död, för att inpackas i den på Åkervången varande gravbacken och placeras mellan sina svägerskor.

Det dröjde förstås innan transporten var framme. Fyra dagar senare står att läsa:

… assessor Blandows lik var den 24 kommit från Ystad, men så sent, att intet graven kunde upplåtas. Han blev därför insatt på ett torp nära intill gården.

De följande raderna tyder på att torparfamiljen inte var glada över att tvingas hysa ett lik i sin lilla stuga, men som torpare under gården hade de ingen möjlighet att neka. Fru Blandow blev som änka ägare till Denningarum men höll sig borta därifrån efter makens död. Den 6 juli 1834 refererar Staël von Holstein till skvaller som gjorde gällande att fru Blandow var rädd att bli påhoppad av ”tiggare och godsets uslingar”, som behövde hjälp.

Änkefru Fredrika Wilhelmina Hoppenstedt-Blandow dog den 12 december 1839 i Ystad i den höga åldern av 90 år. Även hon blev jordfäst i S:ta Maria kyrka i Ystad och sedan förd till ”dess egendom Denningerum i Christianstads län, att der nedsättas i deras graf.” Denna femte gravsättning blev den sista på familjegravplatsen. Denna gren av släkten Hoppenstedt dog ut i mitten av 1800-talet.

Inifrån begravningsplatsen. Foto: Harry Olsson.

Anderbergska gravfonden

Som en epilog bör ”Anderbergska gravfonden” nämnas. Det är kanske inte fondens vedertagna namn, men den kallas så i vissa källor.

Magdalena Anderberg hette som ogift Holmgren och föddes i Ystad i början av 1800-talet. Det har hävdats av bl.a. Pehr Johnsson att hon var släkt med Hoppenstedts, men det stämmer inte. Däremot tjänstgjorde hon hos paret Blandow i många år och var en verklig trotjänarinna, tills hon gifte sig med häradshövding Peter Anderberg i Ystad.

Fru Blandow född Hoppenstedt, som ju överlevde sin man med drygt fem år, klargjorde i sitt testamente följande:

Till belöning för den trofasthet, beredvillighet och ömma omvårdnad jungfrun Magdalena Holmgren under sin mångåriga tjänstetid mot mig och min salig man oafbrutet ådagalagt, skänker och gifver jag henne alla mina fordringar, kreatur och öfrige lösören, af hwad beskaffenhet som helst, vare sig på landet eller i staden.

Peter Anderberg, gift med Magdalena Holmgren, står i kyrkoböckerna som arrendator av Denningarum efter fru Blandows död. Paret Anderberg bodde hela tiden i Ystad, men vistades med jämna mellanrum i Denningarum. (Här måste jag påpeka att häradshövdingen inte hette Hilfeling i förnamn, som vissa källor påstår. Det är en felläsning av ”Hhfding” som är en förkortning av ”häradshövding”. Det rör sig alltså om en feltolkning av svårläst handstil i kyrkoböcker. Felets ursprungskälla är Pehr Johnssons uppsats i Biblioteksbladet och tyvärr har det fått god spridning.)

Det står vidare i fru Blandows testamente:

Tillförser jag mig, att Magdalena Holmgren såsom en kär pligt åtager sig att i sin lifstid underhålla min slägts grafvård i Denningarum, men efter hennes dödsfall ägaren till gården årligen utbetala fyratio riksdaler banco till församlingens kyrkoherde, hvilken täckes derföre besörja Grafwårdens underhåll.

Magdalena Anderberg, född Holmgren, efterlevde testamentet genom att donera en summa av 1200 riksdaler riksmynt till en nystartad fond. Räntan av fonden skulle vid behov användas för att underhålla familjegraven i Denningarum. Sannolikt finansierades gravstenen och gjutjärnsplattan med medel ur fonden och att det hann gå ett antal år efter gravsättningarna innan plattan tillkom. Det är i så fall en förklaring till att flera av årtalen är fel.

Broby församling förvaltade fonden och hade hand om gravskötseln. I december 1859 noterades i ett sockenstämmoprotokoll att fru Anderberg hade givit tillstånd för socknen att ta 100 riksdaler riksmynt av fondens ränta till grundplåt till ett sockenbibliotek i Broby. Detta utvecklades till en intressant historia, men den får berättas i ett annat sammanhang.

/Ingela Frid, ingela@kulturhistoria.se

Källor:

Landsarkivet i Lund: Ystads S:ta Maria kyrkoarkiv (SE/LLA/13489)
Östra Broby kyrkoarkiv (SE/LLA/13515)
Ystads rådhusrätt och magistrat (SE/LLA/10214)

Krigsarkivet: Staël von Holstein, J, arkiv. (SE/KrA/0035:0813/0)

Nytt och Gammalt (Lunds Weckoblad) N:o 51, 1805.

Ekman, Johan. 1965. Några anteckningar om Östanå bruks historia. Osby.

Johnsson, Pehr. 1920. Ett skånskt församlingsbibliotek och dess utvecklingshistoria. I: Biblioteksbladet, femte årgången.

Hoppenstedt, släkt, urn:sbl:13798, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2022-07-14.

Fornsök, https://app.raa.se/open/fornsok/