I början av 1800-talet började man inse att utrymmet för nya gravsättningar på Kviinge gamla kyrkogård skulle ta slut på sikt. I samband med laga skiftet 1828-31 passade man därför på att avtala inom skifteslaget om en bit mark för kommande begravningsplats. Den förlades en bit utanför bykärnan, i enlighet med då gällande lag och sed. Gården som upplät mark på en av sina vångar var Kviinge nr 10, vid den tiden kallad ”Kitta-Tuves” eller ”Kitta-Tuans”. Idag heter gården Sigridslund.
I skifteshandlingarna står: ”… till kyrkogård och begravningsställe utstakas ett halvt tunneland norr om byen av höjden på Höka eller hörnetofterne i Norre vång och till denna plats utstakas 6 alnar bred väg från blivande allmän väg.”
Det dröjde ända till 1880-talet innan man satte igång att anlägga kapellkyrkogården. Muren runt kyrkogården byggdes 1881 av sprängsten från Västerslövs vång. Den var två alnar hög och lika bred (två alnar är ungefär 1,2 meter). Vägen upp till kyrkogården från byvägen kantades av ett stängsel, som 1909 byttes ut mot en hagtornshäck. Även almar planterades, de måste dock fällas på 1990-talet på grund av almsjuka.
Vid ingången till kyrkogården satte man upp grindstolpar av ek, som senare byttes ut mot stenstolpar. Fyra grindar tillverkades av smeden Thulin. Inne på kyrkogården anlades en grusgång längs murarna och en som löpte tvärs över kyrkogården i nord-sydlig riktning.
Kapellkyrkogården invigdes och togs i bruk 1887. Redan 1889 blev man tvungen att ordna med dränering. Åren 1905-1906 dränerades kyrkogården ytterligare och man grävde en brunn som försågs med pump. Gångarna på kyrkogården har ändrats några gånger efter behov; dels då kapellet byggdes och dels på 1930-talet då man ändrade kvartersindelningen på kyrkogårdens östra sida.
Begravningskapellet
Eftersom kyrkogården anlades en bit från kyrkan, behövdes ett kapell för förrättningar. Greve Wachtmeister på Hanaskogs gods lämnade 1886 in en ritning med kostnadsförslag, upprättad av byggmästare Hammarlund. I sedvanlig ordning bjöds byggnadsarbetet ut på entreprenad till lägstbjudande.
Kyrkorådet annonserade i bl.a. Skånska posten den 22 juli 1886. Klippet till höger är hämtat därifrån.
Byggmästare Lundqvist från Tollarp vann auktionen med ett bud på 1300 kronor. Det var inte särdeles lång tid han hade på sig att bygga. Enligt annonseringen ägde auktionen rum den 31 juli och kapellet skulle stå klart för besiktning den 1 oktober, alltså en byggtid på maximalt två månader. Kapellet byggdes och tycks ha stått klart i god tid till kyrkogårdsinvigningen 1887.
Juldagen 1902 drog ett kraftigt oväder in över Danmark och södra Sverige, med vindar av orkanstyrka som förstörde byggnader och fällde mängder av träd. Ovädret gick till historien som ”julstormen 1902” och när man läser tidningsrapporteringen är det omöjligt att inte dra paralleller till stormen Gudrun. Gravkapellet på kyrkogården i Kviinge hörde till de byggnader som skadades i julstormen. I början av 1903 reparerades kapellet.
Med förändrade seder och bruk vid begravningar minskade användandet av gravkapellet under 1900-talet. Till slut var det inte längre försvarbart att underhålla ett kapell som sällan eller aldrig nyttjades. Man beslöt därför att avsakralisera kapellet, vilket skedde 2005 i en ceremoni ledd av vikarierande kyrkoherde Nils Forsberg. Byggnaden används numera av kyrkvaktmästarna som förråd för maskiner och redskap. Exteriören är välbevarad och gravkapellet är en viktig del i kyrkogårdsmiljön.
Foton: Ingela Frid
Kapellkyrkogårdens gravkvarter
När kapellkyrkogården anlades 1887 kunde församlingsbor köpa sin gravplats i kvarter A, längst norrut på kyrkogården. Gravplatserna som var till salu var nio eller arton fot breda (ungefär 2,75 respektive 5,5 meter).
En gravplats var dyr och därmed viktig som statusmarkör. Därför hittar vi familjer från några av Kviinges större gårdar i kvarter A. Där finns också kapellkyrkogårdens äldsta bevarade gravar.
Kvarter B anlades 1905 och liksom i kvarteret A kunde man betala för en gravplats för sig och sin familj. Före 1905 löpte en grusgång längs stenmuren. Den flyttades fem meter österut, till nuvarande läge. Det dröjde till 1916 innan första nyttjanderättsavtalet för en gravplats i kvarter B skrevs.
Även i kvarter C, som anlades 1921, kunde gravplatserna köpas. Då kvarteret anlades försvann den grusgång som tidigare löpt rakt västerut från kapellets dörr. Kvarter C är idag ett av kapellkyrkogårdens mest välbevarade kvarter.
Att köpa gravplats var fram till 1909 enda möjligheten för makar och familjer att begravas tillsammans. I avtalet för betalda gravplatser ingick att de uppläts för all framtid. Så har det dock inte alltid förblivit.
De som inte ville, eller hade råd, att köpa en egen gravplats blev begravda på kyrkogårdens s.k. allmänna del i den ordning i de dog. Allmänna delen fanns på kapellkyrkogårdens mellersta och östra del, kvarteren som idag heter D, E, F och G. Kvarteren E, F och G fick sin nuvarande utformning 1937, med gångstigar emellan plus en väst-östlig stig som delar in varje kvarter i en nordlig och en sydlig del.
Längs östra gången står 24 gravstenar som sparats när gravarna tagits bort. År 1981 togs beslut att gjuta en sockel och angöra de avställda gravstenarna. De står alltså inte lutade mot muren, vilket man ofta ser på kyrkogårdar. Med hjälp av gravregister och andra källor går det att avgöra var 13 av stenarna stått.
Dokumentation av gravplatserna
På sidan www.kviingekyrkogardar.se, som skapats och drivs av undertecknad, finns dokumentation av gravplatserna, samt den historik som ligger till grund för denna text.
I slutet av 1940-talet anlades Kviinge nya kyrkogård direkt söder om kapellkyrkogården. Nya kyrkogården presenteras i nästa inlägg.
/Ingela Frid, ingela@kulturhistoria.se.
Källor:
Historiska kartor, Lantmäteriets hemsida
Sjösten, N-Å. 2014. Kviinge kyrka under 800 år. Knislinge hembygdsförening.
Bevarandeplan för Kviinge kyrkogårdar. 2007 (Stencil).
Skånska posten, 22 juli 1886.