Kyrkans byggnadshistoria beskrivs i ett tidigare inlägg. Här följer en kort redogörelse över kyrkans inre. Men först ett par ord om de senaste seklernas om- och tillbyggnader av kyrkan. Dessa har varit många genom århundradena och det finns inte utrymme att ta upp alla. De viktigaste kan i korthet beskrivas enligt följande:
År 1803 beskrevs den gamla absiden som förfallen. Skadorna bestod bland annat i sprickbildning i tribunbågsmuren och korgaveln. Absiden revs och ersattes samma år av den nuvarande sakristian. Även korgaveln och tribunbågen mellan koret och den nya sakristian byggdes om. Kyrkans västra ingång togs upp 1843 och vapenhuset framför detta uppfördes. Norra vapenhuset revs vid samma tid och nordportalen murades igen.
Under 1924 genomfördes en stor renovering. De då kvadermålade väggarna vitmålades och kyrkans medeltida kalkmåleri togs fram av konstnär Yngve Lundström. Under 1935 kompletterades sakristians och korets fönster med glasmålningar av Lundström.
Kalkmålningarna
Under 1966-67 konserverades de romanska målningarna av Våga Lindell-Andersson. Den romanska sydportalen, som varit igenmurad, öppnades återigen. Den gamla dörren satt sannolikt kvar innanför igensättningen. Intill triumfbågsmurens västra sida undersöktes resterna av två sidoaltaren. Det södra kan ha varit vigt åt kyrkans skyddshelgon Sankt Hans och det norra åt Jungfru Maria. Spår av romanska väggbänkar, ca 40 cm höga, fanns utmed långhusets murar.
En läktare upptar hela långhusets västra travé och når också ett stycke in i nästa. Läktarbjälklaget bärs upp av fyra åttkantiga träpelare i fyra rader. Pelarnas kapitäl har lite olika form och har olika tillkomsttid. De äldsta delarna kan vara från 1700-talet och kanske återanvända från de läktare som tidigare funnits i kyrkan. Under listverket finns en svartmålad bård med inskrift i guld och i speglarna mellan pilastrarna finns målade tavlor utförda av Alexander Jungner 1748. Tavlorna har tidigare suttit i barriären till två läktare byggda 1746. Motiven kommer från bibeln och föreställer; Syndafallet, Jesus på korset, Israels strid mot Amalek, Jacobs dröm med himlastegen, Andeutgjutelsen samt Jesu uppståndelse ur graven. Trappinbyggnadernas paneler föreställer; Adam och Eva, Noas offer, Moses på Sinai, Jesu dop, Moses i vassen samt Elia med korparna. Jungner har också målat liknande tavlor till Kviinge och Gryts kyrkor.
Målningarna i valven antas vara utförda omkring 1460, kort efter att koret och långhuset fick stjärnvalv. Målningarna är utförda av mästare som tillhörde Vittskövlegruppen. Dessutom har Nils Håkansson medverkat.
De senmedeltida valvmålningarna av Vittskövlegruppen. Ovan: Valven är rikt utsmyckade med gruppens målningar och det finns inte utrymme att beskriva alla här. Till vänster i bild ser vi draken (leviatan); en bild av djävulen och vid denna ser vi prinsessan, symboliserande tron och kyrkan. Foto: Nils-Åke Sjösten.
Fotot till höger: Målningarna i triumfbågen och triumfbågsväggen är från romansk tid och sannolikt tillkomna i nära anslutning till att kyrkans äldsta delar stod färdiga, sannolikt flera årtionden före sekelskiftet 1200. Målningarna som håller mycket hög kvalitet döljs delvis av de senare slagna valven. Foto: Nils-Åke Sjösten.
Triumfbågens fint huggna kvaderstenar syns genom den tunna putsen. Målningarna på valvbågens undersida är tydligast och föreställer Agnus Dei, Guds lamm, flankerat av två biskopsfigurer som trampar på drakliknande figurer eller möjligen fiskar eller delfiner. En målad bård finns också på vederlagen och under denna på vägglivet syns fragment av målningar. Målningsrester finns bevarade på östra sidan kring valvbågen och ovanför valvbågen. Ovan valven kan man ännu se triumfmursmålningarnas övre parti. På flera ställen i triumfbågen finns inmurat ekträ. Dessa har sannolikt utgjort fästen för ett krucifix eller en hel kalvariegrupp. Trästycken finns även på triumfbågsmurens östra sida, kanske fästen för ett korskrank eller liknande.
I den västra valvkappan finns en dekormålning från 1700-talet i form av en baldakin i gult och svart. Liknande baldakinmålningar har varit vanliga intill predikstolar, exempelvis den i Hjärsås kyrka.
I södra bänksidan finns ett uppehåll framför sydportalen som leder in till tornet. Dörröppningen består av en rundbågig öppning med invändigt raksluten nisch. I dörröppningen sitter den medeltida porten av kraftiga, breda ekplankor. Insidan är rödmålad med fragment av en svartmålad inskrift. Utsidan är beslagen med smala järnband, fastspikade med kraftiga nitar och med ett ringhandtag av smidesjärn. I muren, vid sidan om dörren, sitter en dragbom av ek, vilken stänger porten från insidan.
Detalj av den medeltida järnbeslagna dörren framför sydportalen. Foto: Nils-Åke Sjösten.
Tornets murverk är oputsat med undantag av långhusets södra mur, den forna yttermuren där puts och kalkavfärgning ännu finns bevarad. Små kvadratiska fönsteröppningar med träluckor finns i söder, öster och väster. I södra långhusmuren kan man ännu se den yttre mursmygen till ett av kyrkans ursprungliga fönster. Mot norr finns även en liten rundbågig öppning med tegelmurad omfattning vilken leder in till vinden. På klockvåningen står en klockstol av kryssförsträvade bockar av fur och ek. Ovanför klockstolen finns en inbyggnad för det mekaniska tornuret från 1781. Det mekaniska urverket är sedan 1977 ersatt av ett elektriskt urverk.
Inredning och inventarier
Altare och altaruppsats
Altaret är tillverkat av målat och skulpterat trä. Dess ålder är okänt men kan delvis vara samtida med altaruppsatsen från 1500-talets slut eller tidigt 1600-tal. Altaret är ett s.k. additionsaltare (enbart texter, inga bilder). Altaruppsatsen är möjligen tillverkat vid Daniel Thomisen. Thomisen hade gått i lära för Mogens Snedker i Malmö och någon gång efter 1582, när han fått mästarvärdighet etablerade han en egen verkstad i Malmö. Thomisen största och mest självständiga verk är predikstolen i S:t Petri kyrka, 1599. Thomisen avled 1603. Altaruppsatsen restaurerades 1724.
Predikstol
Predikstolen tillverkades 1747 av bildhuggaren och före detta gästgivaren Johan Ullberg den yngre (1708-1778) i Finja och anses tillhöra ett av hans främsta verk. Ullberg var mycket produktiv och var verksam i 48 kyrkor. Till predikstolen hör en baldakin tillverkad några år efter korgen samt en vinkelbyggd trappa med uppgång från koret.
Orgeln
Orgeln på läktaren är ett verk av orgelbyggaren Johannes Künkel, och den invigdes 1980. Künkel byggde också en orgel till Kviinge kyrka (1983–1984). Delar av en äldre orgel byggd av E. A. Setterquist & Son år 1892, finns magasinerad. Fasaden från 1892 är dock kvar i kyrkan och är återanvänd till den nuvarande orgeln.
Kyrksilver
De flesta silverpjäserna gick förlorade i branden i Hjärsås prästgård 1895. Samma år köptes kommunionskalk, patén, vinkanna och oblatask från guldsmed B. Erlandsson i Kristianstad. Brudkronan skänktes till kyrkan nyårsafton 1950.
Sockenbudskalken från 1732 var fram till 1876 skriven på Knislinge kyrka, Den förvaras nu bland Hjärsås kyrksilver. En sockenbudsflaska stämplad 1869, finns också i behåll. Resten av silvret förstördes i branden.
Klockorna
Kyrkan har två klockor. Storklockan gjöts 1728 av Andreas Wetterholtz i Malmö. Vid gjutningen användes malmen från kyrkans två äldre klockor. Lillklockan gjöts av Gehr Meyer 1731.
/ Nils-Åke Sjösten, bianca2010@live.se
Källor:
Börjesson, Kerstin. Knislinge kyrka, Lunds stift: Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning. Regionmuseet Kristianstad 2019-11-11.
Cronwall Mabel. Byggnadsarkeologisk undersökning av Knislinge kyrka. Kristianstads läns museum 1989.
Johnsson, Folke. 2004. Sankt Hans kyrka i Knislinge. (Postumt utgiven av Knislinge hembygdsförening)
Sjösten, Nils-Åke. 2014. Kviinge kyrka under 800 år. Utgiven av Knislinge Hembygdsförening.
Svenskt konstnärslexikon V (1967), s 427, Allhems förlag.