Vår utblick över det historiskt-religiösa landskapet i Östra Göinge kommun inleds vid medeltidens början då den nya kristendomen blivit den dominerande och officiella religionen. Dagens Östra Göinge kommun indelades i sju socknar och i var och en byggdes en sockenkyrka av sten eller tegel.
Innan 1200-talets slut fanns inom gränserna för dagens Östra Göinge kommun sju kyrkor i lika många socknar. I samtliga dessa socknar finns fornlämningar som visar att det redan existerade etablerade boplatser i området och alltså andra religioner. Den nya religionen, kristendomen, kom dels via missionärer från redan kristnade områden i Europa, samt genom intryck och erfarenheter från resor som inte minst vikingatidens människor företog sig. Inom socknen utgjorde alla boende en församling med sockenkyrkan som central punkt både i det profana och det religiösa livet. Sockensystemet var ett sätt att organisera samhället och med en kyrka kom en kyrkoherde och en klockare. Socknarna inom Östra Göinge kommun är Glimåkra, Broby, Gryt, Emmislöv, Hjärsås, Knislinge och Kviinge.
Den tidiga kristendomen var en del av den romersk-europeiska gemenskapen vilken underlättades av att det gemensamma språket inom kyrkan var latin. Språket satte å andra sidan upp en del hinder för kommunikationen mellan präster och församlingsmedlemmar. Den rika bildvärld av träskulpturer och kalkmålningar som så småningom blev en del av kyrkorummen gjorde ändå bibelns historia och de olika helgonen bekanta för gemene man.
När kyrkan reformerades med början 1536 så kanske övergången från latin till danska var den största förändringen. Hur reformationen har påverkat kyrkorummets utsmyckning har varierat; det finns vittnesmål om att helgonbilder hamnade på huggkubben, men även vittnesmål om att de vördsamt bevarades.
Över århundradena kom den så kallade predikokyrkan att ta över. Detta var den lutherska, protestantiska kyrkan och där stod predikan i centrum. Detta vittnar bland annat många fina och påkostade predikstolar om. Ett exempel är predikstolen i Emmislövs kyrka som är daterad 1633.
Efter freden i Roskilde, 1658, då Skåne kom att tillhöra Sverige, inleddes en försvenskning av landskapet där kyrkan spelade en viktig roll. En svensk kyrkoordning gavs ut 1668 och kort därpå en katekes, kyrkohandbok och psalmbok på svenska. Danskvänliga präster ersattes så småningom med svenskvänliga dito.
De många krigen mellan Sverige och Danmark hade lämnat sina spår. Till exempel brändes och plundrades Glimåkra kyrka av svenskarna 1619. Att läka såren efter att åtskilliga generationers liv präglats av krig och motsättningar var med all säkerhet inte enkelt.
Under 1700- och 1800-talen genomgick många kyrkor till- eller ombyggnader för att rymma den växande befolkningen. I Östra Göinge byggdes såväl Glimåkra, Broby och Kviinge kyrkor ut med korsarmar. Både Glimåkra och Broby kyrkor kom trots detta att rivas under 1800-talet och ersättas med helt nya, moderna kyrkobyggnader. Broby kyrka drabbades dessutom av brand och dagens kyrka byggdes på 1930-talet.
Det är under 1800-talet som en mängd folkrörelser gör entré på samhällets scen och däribland frikyrkorörelsen. Kartbilden över de helgade rummen i Östra Göinge kommun genomgick en tidigare oöverträffad förändring som vi tänker visa på i kommande inlägg.
/Åsa Eriksson Green, asa.eriksson@regionmuseet.se
Källor:
Dahlberg, Markus (Red) (2015). Skåne, Landskapets kyrkor. Riksantikvarieämbetet
Vikström, Eva (2004). Religiösa rum i det mångkulturella Sverige. Förstudie Riksantikvarieämbetet.
Riksantikvarieämbetets söktjänst för fornlämningar, Fornsök: https://app.raa.se/open/fornsok/