Längsmed landsvägen i den lilla byn Hackeboda, alldeles på gränsen mellan Osby och Östra Göinge kommuner, ligger ett enkelt och omisskännligt kapell; Hackeboda Filadelfia, ofta även kallat Kräbbleboda Filadelfia då de båda byarna är hopvuxna sedan länge. Trots frånvaron av skyltar och yttre religiösa symboler har denna byggnad, i likhet med många frikyrkliga kapell och missionshus, en vedertagen utformning som gör det igenkännbart.
Byggnaden står på en grund av huggen, röd granit. Fasaden är klädd med rödfärgad locklistpanel och har vitmålade knutar och fönstersnickerier. Den enkla ytterdörren med glasad övre del är grönmålad och skyddas av ett skärmtak på konsoler. Sadeltaket har under senare tid skyddats med korrugerad plåt och skorstensstocken rivits. Undantaget taket så bevarar byggnaden till stor del samma utseende som när den byggdes 1933.
Tätt mellan de helgade rummen
Hackeboda och grannbyn Kräbbleboda växte snabbt då stenindustrin utvecklades kring sekelskiftet 1900. Innan dess fanns här några ensamgårdar på behörigt avstånd till varandra – och likaså på behörigt avstånd till närmsta kyrka. När järnvägen drogs fram omkring 1910 underlättade det för den industriella utvecklingen. Ett litet samhälle växte snabbt fram vid järnvägen och stenbrottet. Väster om järnvägen ligger Hackeboda som tillhör Osby socken och öster om järnvägen ligger Kräbbleboda som tillhör Glimåkra socken. Detta med socken- och kommungränser var kanske inte något som invånarna fäste sig vid när det begav sig (och kanske inte nu heller) för källorna vittnar om att kapellet i Hackeboda då gick under namnet Kräbbleboda Filadelfia.
Hackeboda Filadelfia och dess verksamhet är knuten till pingströrelsen och Osby pingstförsamling som bildades 1932. Innan dess var grupperna av pingstvänner i Osby respektive Kräbbleboda utposter till Hässleholms pingstförsamling. Då pingstvännerna i Osby bildade egen församling 1932 anslöt sig utposten i Kräbbleboda, bestående av cirka 20 personer, dit.
I lilla Kräbbleboda tillkom för övrigt inom loppet av 25 år tre helgade rum på en sträcka av knappt 2 kilometer (se Kräbbleboda kapell och Övraryds missionshus). Hillevi Böckman, barnbarn till en av pingstförsamlingens första medlemmar, kommenterar att kyrktätheten i byn är något de alltid varit stolta över och förklarar fenomenet med att det bodde väldigt många fler människor i bygden på den tiden, och att det var en tid av så kallad väckelse, där många sökte sig till olika religiösa gemenskaper. Det verkar alltså inte ha förelegat någon direkt konkurrens mellan de olika församlingarna – i själva verket var det efter en sammankomst i Övraryds missionshus, som Anton Nilsson tog initiativ till det arbete som resulterade i Hackeboda Filadelfia.
Kapellet byggs i Hackeboda
Till en början hölls mötena i hemmen, men det blev snart för trångt och medlemmarna beslöt att bygga ett eget kapell. Finansieringen löstes dels genom gåvor från privatpersoner, dels med ett lån på 1 500 kr som Anton Nilsson själv stod som låntagare på.
Marken för kapellbygget avstyckades från Hackeboda gård, som vid den aktuella tidpunkten ägdes av Paulina Nilsson, kallad Hackeboa-Lina. Den avstyckade biten fick beteckningen Hackeboda 1:13. Filadelfiaförsamlingen i Osby blev formell ägare och och innehavare av lagfarten.
Hösten 1933 byggdes kapellet av ett bygglag som bestod av bl.a. Anton Nilsson, hans bror Fritz Nilsson och deras far Nils Månsson. Virket kom med all sannolikhet från deras egen skog och sågades upp vid något av byns sågverk.
Kapellet blev genast platsen för en intensiv verksamhet. På lördagskvällar hölls bönemöten och på söndagseftermiddagar offentliga möten. Bibelstudier och tältmöten hölls regelbundet och det var först under 1960-talet som tecken på en avtagande trend började skönjas.
I historiken över Osby Pingstförsamling står:
Kräbbleboda är en plats någon mil öster om Osby. Där hade verksamhet pågått långt innan församlingsbildandet. En ganska kraftig verksamhet bedrevs med offentliga möten, troendemöten, söndagsskola, barnmöten och sommartid tältmöten. År 1933 byggdes ett rymligt och trevligt kapell. Bland evangelister som var bosatta i Kräbbleboda kan nämnas Carl-Erik Johansson, Vera Hiller och Signe Johansson. Medlemsantalet i gruppen har pendlat mellan ett 25-tal till 7–8 stycken.
(ur Historien om Pingstkyrkan i Osby (pdf))
Förevigad julotta
Evangelisten Vera Hiller, som nämns i historiken, anställdes för att ansvara för verksamheten och hon hade under en tid också sin bostad i kapellet. Här fanns nämligen, utöver den stora salen, ett enkelt bostadsrum med kamin. Vatten hämtades i huset tvärs över vägen och utedass fanns i en liten uthusbyggnad bakom huset. I flera av de helgade rum vi skrivit om i bloggen har vi sett att kvinnor med vaktmästarliknande uppdrag i många fall bodde i de enkla bostäder som fanns i missionshus och kapell. Vera skiljer ut sig genom att hon faktiskt predikade.
Vera kom från Blekinge och var vid tiden i tjugoårsåldern. I församlingsboken står hon antecknad som ”pingstvän och predikant”. Vera flyttade snart vidare men hon kom att föreviga tiden i Hackeboda i boken Torpar-Lina. En blekinge-flickas upplevelser som hon gav ut 1945. Bland annat beskriver hon julottan juldagsmorgonen 1936 och huvudkaraktären Linas arbete i kapellet:
Det klampade därute på förstugubron och dörrlåset vreds om. Lina förstod, att de första julottebesökarna anlände. Redan klockan fyra hade Lina varit uppe för att elda varmt. Anna var snart uppe även hon för att förbereda sig för ottan, i vilken hon skulle tjänstgöra som kantor.
Texten målar upp en julotta i varm gemenskap med inkännande porträtt av flera av byns invånare, däribland kapellets initiativtagare, Anton Nilsson;
En hel del av bygdens folk hade infunnit sig till ottan i Filadelfia. Här var det varmt och gott, den av silverglitter gnistrande granen liksom hälsade med sina varma och levande lågor var och en välkommen och fridfull jul. Där på sin vanliga plats, på tredje bänken framifrån, satt Anton, han som aldrig försummade ett möte.
Nilsson. Privat foto tillhandahållet av Hillevi Böckman.
Flera generationers mötesplats
Ett par decennier efter den första julottan står en söndagsskoleklass i vårsolen framför kapellet. Bakom den lilla gruppen syns en skylt på byggnadens fasad med texten FILADELFIA. Mannen med hatten är söndagsskolläraren Fritz Nilsson, bror till grundaren Anton. Till vänster om honom står Gert Hansson med sin son Birger på armen. Som nygifta bodde Gert och hans hustru Ann-Marie i kapellet 1955-56. Söndagsskolläraren Fritz son Ewe tog tillsammans med hustrun Birgitta över söndagsskolan vid mitten av 1960-talet. Barn- och ungdomsverksamheten fortsatte åtminstone in på 1980-talet och då delvis i samverkan med missionsförsamlingen i Övraryd.
Kapellet renoverades 1993 och samma år firades återigen julotta i kapellet, nu i samverkan med missionsförsamlingen. På bilden från julottan 2018 står Birger längst fram i kapellet och sjunger julsånger till gitarr. Det är samme Birger som sitter på sin fars arm på fotografiet från 1959. Från 1993 till och med år 2019 har julottorna varit huvudaktiviteten i kapellet.
Hackeboda Filadelfia 2023
Före 1993 års invändiga renovering var innerväggarna gråfärgade. Längre tillbaka i tiden stod en fotogenkamin längst bak i lokalen. Det fanns inga bibelcitat eller dekorationsmålningar på väggarna. Elektrisk ström finns i huset, men man har aldrig dragit in vatten och avlopp. Behövs vatten så tar man med sig i dunkar.
Under år 2023 har Osby pingstförsamling beslutat sig för att avveckla Hackeboda Filadelfia och ännu en generation efter Fritz Nilsson har bestämt sig för att köpa det. I deras ögon är kapellet fortsatt ett helgat rum, och de vill bidra till att det så förblir.
Stort tack till Hillevi Böckman, Glabhult, som generöst berättat och delat med sig av bilder från verksamheten i Hackeboda Filadelfia.
/Åsa Eriksson Green, asa.eriksson@regionmuseet.se (med några tillägg av Ingela Frid)
Källor:
Hillevi Böckman, muntliga uppgifter, 2023.
Osby kyrkoarkiv.
Östra Göinge härads arkiv: Lagfartsböcker.
Lantmäteriet, historiska kartor.
Urklipp ur minnesskrift från Osby pingstförsamlings 50-årsjubileum (1982)
Johansson, Wera Hiller. 1945. Torpar-Lina: En Blekingeflickas upplevelser: Verklighetsskildring. Stockholm: Filadelfia
Allt om Osby, nr 22, 2018. Gammeldags julotta, sid 32.
Evangelii Härold, nr 1/1934.
Historien om Pingstkyrkan Osby, Pingstförsamlingen i Osby (Pdf).