Byggnadshistoria
Knislinge kyrka från öster, foto: Nils-Åke Sjösten. Knislinge kyrka från söder, brefkort 4156c, N:s L, Sthlm.
Knislinge kyrka, helgad åt S:t Hans, började byggas före sekelskiftet 1200. Bygget anses vara utfört av Tove Stenmästare (även kallad Knislingemästaren) och han högg även dopfunten. Detta antagande bygger på tesen att byggmästaren som regel även högg funten. Några skulpturala utsmyckningar i kyrkobyggnaden som styrker detta samband, finns inte. Den höga kvalitén på stenhuggeriet i kyrkans utsmyckning som portalomfattning och triumfbågens utförande pekar snarare på att delar av kyrkan kan vara något äldre än dopfunten (Börjesson 2019).
Knislinge kyrkas proportioner, de höga murarna, tillsammans med den välhuggna romanska sockeln, påminner inte alls om kyrkorna i Kviinge och Gryt, utan snarare om de äldre kyrkorna i Vä och Vinslöv, inga jämförelser i övrigt. Utifrån det enda suddiga fotografi av Broby medeltidskyrka som jag funnit, taget 1858, synes dess proportioner påmint om Kyrkan i Knislinge. Kyrkorna i Knislinge och Kviinge antas ha byggts ungefär samtidigt. Om Tove Stenmästare som har huggit funten inte är byggherre till kyrkans kor och långhusets två första travéer (i överförd mening: två valv) så bör denna del av kyrkan vara äldre än Kviinge kyrka, vilken anses vara uppförd av Tove Lärling runt sekelskiftet 1200.
En absid har också funnits vilken bör ha tillhört den första byggnadsperioden. Omfattningar kring dörrar och fönster samt hörnkedjor och sockel är kvaderhuggna. Kyrkan har varit putsad utvändigt redan under romansk tid. Till en början hade kyrkan syd- och nordportal samt två högt sittande rundbågiga fönster på vardera norra och södra sidorna. Uppgifter om ursprungliga fönster i koret eller absiden saknas.
Långhusets västra del har tillkommit senare, med samma bredd som långhuset. Långhusets ursprungliga västgavel har varit lite tjockare än kyrkans övriga murar vilket kan tyda på att ett torn varit påtänkt redan vid kyrkans första byggnadsfas.
Omkring 1400-talets mitt försågs långhuset och koret med stjärnvalv av tegel. Valven dekorerades med kalkmålningar av en mästare som tillhörde Vittskövlegruppen. En av dess mästare var Nils Håkansson vilken är känd genom en inskription i Ysane kyrka. Håkansson kan även ha varit verksam i Knislinge kyrka. I samma skede som valvslagningen uppfördes också ett torn framför sydportalen. Samtidigt som sydtornet byggdes kan ett eventuellt äldre västtorn ha raserats ned till samma höjd som långhuset.
S:t Hans kyrka, långhus kor och absid. De byggnadsdetaljer som tillhör senare byggperioder är tornet, förmodligen byggt i mitten av 1400-talet. Absiden ersattes 1803 med en sakristia. Vapenhuset byggdes sannolikt 1843. Bilden är hämtad ur: Johnsson, Folke. Sankt Hans kyrka i Knislinge, Lund 2004.
Under senmedeltid byggdes ett vapenhus framför nordportalen. Konturerna efter dess spetsigt formade takfall syns ännu i norra fasaden. Norra vapenhuset finns avtecknat i plan år 1786 i samband med uppmätning av byns inägor. Vapenhuset tycks ha haft ungefär samma storlek i plan som tornet i söder. Så småningom revs större delen av långhusets ursprungliga västgavel, mellan långhusets västparti och de två östra valvtravéerna, och västpartiet valvslogs.
På 1600-talet omtalas i räkenskaperna virke till en ”kyrkstapel”. Om denna stått på kyrkogården är dock osäkert. Kyrkstapeln kan avse en träkonstruktion för klockorna i tornet. Möjligen kan klockorna ha hängt i en fristående stapel under en period då brister funnits i klocktornet.
Sydportalen murades igen under 1747-1748.
Enligt kyrkans underhållsplan togs Kyrkans västra ingång upp 1843 och vapenhuset framför detta uppfördes. Norra vapenhuset revs vid samma tid och nordportalen murades igen. År 1901 genomfördes restaurerings- och ombyggnadsarbeten som innebar att västra vapenhusets murar höjdes cirka en halv meter.
Åren 1966-67 öppnades den igenmurade romanska sydportalen upp igen. Den gamla dörren satt sannolikt kvar innanför igensättningen. Intill triumfbågsmurens västra sida undersöktes resterna av två sidoaltaren. Det södra kan ha varit vigt åt kyrkans skyddshelgon Sankt Hans och det norra åt Jungfru Maria. I triumfbågsmuren bakom altarna hade det funnits rundbågsformade nischer. Spår av romanska väggbänkar, ca 40 cm höga, syntes utmed långhusets murar. Av kyrkans ursprungliga fasadutsmyckning kan nämnas nordportalens rika utförande genom den profilerade omfattningen av välhuggen ljusgrå kalksten. Ingen tympanonsten är synlig idag och har sannolikt inte funnits. I dörrnischen ligger en tröskelsten.
Av den äldsta kyrkans ursprungliga fönsteröppningar finns ett fönster ännu synligt i västpartiets södra fasad. Konturerna efter två romanska fönsteröppningar anas utvändigt på långhusets norra sida. Långhuset och koret saknar murat listverk men murarna avslutas upptill av en kraftig rundstav av vitmålat trä. Ett liknande listverk finns på Kviinge kyrka och bör ha tillkommit på 17- eller 1800-talen. Sakristian har formen av en halv oktagonal och är uppmurad av tegel vars konturer syns genom den tunt pålagda putsen. Längst ned på fasaden finns en låg sockel av kalkstenskvader som sannolikt är återanvänd från den nedrivna absiden. Kvadrar ingår också i trappan till prästingången i östra sidan. Konturerna efter ytterligare två romanska fönsteröppningar syns utvändigt på långhusets norra sida. Långhusets östra och västra gavlar har murats på med trappsteg av tegel.
På långhusets östra gavel, som är kyrkans romanska långhusgavel, är påmurningen sekundär medan den västra trappgaveln kan ha gjorts under sen medeltid när södra tornet byggdes och försågs med trappgavlar. Även koret bör ha varit påmurat med tinnar men östra gaveln murades om i början av 1800-talet och saknar trappsteg idag.
Läs mer om kyrkans interiör och inventarier i ett annat inlägg.
/Nils-Åke Sjösten, bianca2010@live.se
Källor:
Broby hembygdspark: Göinge hembygdsförenings arkiv.
Borgman, Harry. 1962. Kviinge kyrka. Okänd ort.
Börjesson, Kerstin. Knislinge kyrka, Lunds stift: Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning. Regionmuseet Kristianstad 2019-11-11.
Cronwall Mabel. Byggnadsarkeologisk undersökning av Knislinge kyrka. Kristianstads läns museum 1989.
Johnsson, Folke. 2004. Sankt Hans kyrka i Knislinge. (Postumt utgiven av Knislinge hembygdsförening).
Johnsson, Pehr. 1929. Anteckningar om Knislinge socken i Kristianstads län.
Tynell, Lars. 1921. Skånes medeltida dopfuntar. Kungl. Vitterhetsakademin, Stockholm.