Efter en ödesdiger brand där det 34 år gamla missionshuset i Bränskulla brann ner till grunden uppfördes omedelbart ett nytt på initiativ av Nils Persson, dåvarande ägare till Bränskulla. Nils var son till Anders och Sissa Persson som uppfört det första missionshuset på platsen. Vid invigningen vid juletid 1929 överlät Nils nyttjanderätten över byggnaden till församlingen.
Det nya missionshuset uppfördes inte på samma plats som det gamla, utan på en tomt strax nordost därom, i en stenig och något backig terräng direkt norr om mangårdsbyggnaden på Bränskulla.
Byggnaden är tidstypiskt utformad utan yttre attribut som avslöjar dess användning. Fasaderna är klädda med rödfärgad locklistpanel och byggnaden täcks av ett sadeltak med tegelpannor. Entrén ligger på västra gaveln och har dubbla, oljemålade spegeldörrar i ljust gul kulör. Via ett kapprum når man till höger ett kök och rakt fram, i byggnadens östra del, den stora salen. På vindsvåningen finns ett kök med kammare som använts som vävkammare.
Den stora salen ska vara dekorerad av C.O. (Carl Otto) Svensson, som till exempel även smyckat kyrkan i Sibbhult. Salen har ljust blå väggar och ett vitt, pappspänt tak. Den östra väggen har en målning med ett guldfärgat kors mot en ljus bakgrund, inramat av en nyklassicistisk och endimensionell portal. Framför målningen finns salens upphöjda podium med talarstol. I söder och norr finns stora fönster som släpper in dagsljuset. Rummet i övrigt är möblerat med enkla, oljemålade långbänkar. I den bakre delen av salen finns en kraftig murstock där sannolikt en kamin varit placerad. Köket väster om stora salen kan möjligtvis även ha fungerat som liten sal då det är väl tilltaget.
Församlingen, som när den bildades 1880, hette Hjersås-Knislinge Friförsamling, ändrade sedermera namn till Knislinge missionsförsamling. Inom församlingens område finns utöver missionshuset i Bränskulla även ett i Knislinge och ett i Röetved. I en minnesskrift som gavs ut i samband med församlingens 75-årsfirande år 1955 framgår att där fanns en kör och en sång- och musikförening, två ungdomsföreningar, två juniorföreningar, tre söndagsskolor och fem syföreningar. Ett citat i ovan nämnda skrift belyser just syföreningarnas avgörande betydelse;
När jag nu … beröra församlingens räkenskaper kan jag inte underlåta att uttala ett ord av erkännande och tacksamhet, för det arbete som församlingens syföreningar utfört, för det nit och den trohet som därunder ådagalagts… genom flitiga händers arbete… ha syföreningarna under årens lopp givit församlingens verksamhet ett betydande ekonomiskt stöd.
På väggen i stora salen hänger en inramad, broderad bonad i jugendstil med texten Må ej din hand så hårdna uti striden, Att den till bön ej knäpps då dag är liden. Ett fotografi från Nils Perssons 75-årsdag, där hela festsällskapet är fotograferat i stora salen, visar att bonaden hängde över altaret på 1950-talet.
/Åsa Eriksson Green, asa.eriksson@regionmuseet.se
Källor:
Knislinge missionsförsamling 1880-1955
Knislinge missionsförsamling 100 år, 1880-1980
Nilsson, Britt. En släktgård berättar – uppsats i historia.
https://kartbild.com/#15/56.1830/14.2249/0x10, häradskartan.
https://www.smhi.se/klimat/klimatet-da-och-nu/hur-var-vadret/q/Kristianstad, om vädret 1929.
Samtal med Anita Olson, Bränskulla.