Ett av de mer okända helgade rummen i vår kommun är Betaniasalen i Hanaskog. Den var så kallad utpost till Betaniaförsamlingen i Vinnö i nuvarande Kristianstads kommun, ansluten till pingströrelsen. Med utpost menas en ”filial”, en plats i en församlings upptagningsområde med egen regelbunden verksamhet. Tanken med en utpost var att den skulle växa och bilda egen självständig församling så småningom. Så blev det förstås inte alltid. Hanaskog är ett sådant exempel.
Tillkomst och verksamhet
Församlingen Betania i det lilla stationssamhället Vinnö var en pionjär inom sydsvensk pingströrelse i början av 1900-talet, med livlig verksamhet och flera utposter. Vid tiden då utposten i Hanaskog bildades, hette församlingens pastor Harald Strömstedt. Han kom 1935 med sin familj från Finland till Vinnö, verkade där som pastor i två år och flyttade sedan vidare till en tjänst i Ronneby.
I protokollet från ett församlingsmöte i Betania i Vinnö den 2 februari 1936 finns första spåret av utposten i Hanaskog. Pastor Strömstedt informerar om att man hyrt en lokal i Hanaskog. Till lokalen behövdes tapeter, gardiner, elektriskt ljus och en kamin. Några systrar (kvinnliga medlemmar i församlingen) erbjöd sig att skura lokalen. Det gick imponerande snabbt att få Betaniasalen klar. Invigningen skedde redan två veckor senare, den 16 februari 1936.
De första månaderna fick man låna bänkar från sockerbruket i Karpalund. De återlämnades i slutet av sommaren 1936 och ersattes av några bänkar från Betania i Vinnö, plus sittmöbler skänkta av privatpersoner.
Våren 1937 köpte församlingen in bänkar till Betaniasalen i Hanaskog. Kanske drog gudstjänsterna då fler besökare, eller så hade verksamheten i Hanaskog blivit så pass stadig att man ansåg det motiverat att köpa in bänkar.
Vinnöförsamlingen ordnade regelbundet större möten på olika orter i Göinge. Förutom Hanaskog var det framför allt Knislinge och Gryt som fick besök av predikanter. Dessa möten annonserades i dagspressen. Hur ofta det hölls mer reguljära gudstjänster i Betaniasalen i Hanaskog vet vi inte. Det framgår dock av arkivhandlingarna att Ingegerd Lindholm var ansvarig för musik och vittnesbörd och att man inledningsvis hade problem med personer som störde de andliga mötena…
Den 18 september 1938 beslutades att köpa in en orgel till Betaniasalen i Hanaskog. Den då nytillträdda pastorn Albert Barth och församlingsmedlemmen Greta Wessberg utsågs att ordna med inköpet.
I övrigt är upplysningarna om verksamheten i Betaniasalen i Hanaskog mycket sparsamma. Det framgår heller inte någonstans i protokollen exakt var i Hanaskog lokalen i fråga fanns. Hur kan det komma sig att denna utpost till Vinnöförsamlingen är så okänd och hur kan vi hitta mer information?
Var låg Betanisalen i Hanaskog?
Förutom arkivfynden har vi haft den stora glädjen att få muntliga uppgifter från några personer, födda på 1920- och 1930-talen, som har egna minnen! De berättar om ett stort hus som låg snett emot järnvägsstationen och som inrymt diverse verksamheter i olika omgångar. På övervåningen bodde på 1930-talet en familj som hette Svensson.
Kjell Persson (f. 1932) har berättat att det funnits en byggnad snett emot järnvägsstationen som hyst Oredssons speceriaffär, sedan cykelverkstad och därefter ”missionen”.
Eva-Stina Månsson f. Svennerfelt (1932-2020), som bodde i Hanaskog 1934-1944, berättade att hon som liten följde med familjens barnflicka, som var pingstvän, till ett möte i en missionssal som låg ”vid stationen” i Hanaskog.
Fotokälla: Digitalt museum.
Byggnaden kan med hjälp av Hans Nilsson (f. 1927) identiferas på äldre vykort och flygbilder. Det var mycket riktigt en stor byggnad, som låg med långsidan längs ett stickspår och parallellt med ett mindre magasin beläget mittemot järnvägsstationen. Den stora byggnadens ursprungliga koppling till järnvägen är otvetydig. Sannolikt uppfördes den som magasin. Järnvägen kom till Hanaskog 1886, fullt så tidigt byggdes huset troligen inte men på vykortet daterat 1903 står det bevisligen där.
Hans Nilsson har också berättat att de lite äldre pojkarna ibland busade utanför huset när det pågick möten, vilket ju stämmer med församlingsprotokollet…
När upphörde Betaniasalen?
Utposten i Hanaskog tycks inte ha blivit långlivad. Vinnöförsamlingen lade stort fokus på att hitta en lämplig fastighet för utposten i Knislinge. Det fanns t.o.m. en idé om att flytta församlingens säte från Vinnö till Knislinge. Hösten 1938 köptes en fastighet i Knislinge och året därpå bildade utposten där en egen församling. Utposten i Hanaskog tycks ha hamnat lite mellan stolarna.
Betaniaförsamlingen i Vinnö upphörde 1940, kanske som en effekt av att många medlemmar anslutit sig till utposterna och därmed utarmat själva moderförsamlingen. De kvarvarande Vinnömedlemmarna sökte sig till pingstförsamlingen i Kristianstad (som från början varit utpost till Vinnöförsamlingen!).
Protokollsboken från Vinnö sträcker sig till 1938. En notis i pingströrelsens tidning Evangelii Härold meddelar 1941 att Knislingeförsamlingen bedriver regelbunden verksamhet i Hanaskog. Den 21 december 1944 publicerar Kristianstadsbladet ett referat från ett kommunalt möte i Kviinge, där det meddelas att ”Pingstvännernas anhållan att för sina möten få disponera Hörsalen avslogs”. Det tyder på att de inte längre hade tillgång till Betaniasalen.
Då Asta Jansson (f. 1927) flyttade till Hanaskog 1948 var huset vid stationen rivet och därmed har vi en definitiv bortre gräns för Betaniasalens livslängd.
/Ingela Frid, ingela@kulturhistoria.se
Källor:
Betaniaförsamlingen i Vinnö, protokollsbok. (Skånes Arkivförbund, Lund)
Östra Göinge pingstförsamlings arkiv, Broby.
www.digitaltmuseum.se
Evangelii Härold nr 6/1937.
Muntliga uppgifter: Asta Jansson, Hanaskog; Eva-Stina Månsson, Ängelholm; Hans Nilsson, Hanaskog; Kjell Persson, Hanaskog/Veberöd.