Detta inlägg kommer att skilja sig från andra texter i vår blogg. Det är nämligen få av de helgade rum vi skrivit om i projektet som redan är så väldokumenterade och omskrivna som Lilla Hem och Betel i Glimåkra. Journalisten Gösta Olsson, bördig från Simontorp strax nordost om Glimåkra, har bl.a. skrivit Fallfärdig skyttepaviljong blev Glimåkrabornas Betel, en uttömmande berättelse om missionsföreningen Betel utgiven 2019. Skriften är väl illustrerad med fotografier och rekommenderas varmt till den som vill veta mer. Detsamma gäller en artikel i Glimåkra hembygdsförenings årsbok från 2002 av samma författare.
Till höger, omslaget till Gösta Olssons skrift om Betel från 2019.
Jag har alltså fått leta efter en ingång i ämnet som inte redan är omskriven. Jag, liksom många andra före mig, fastnade i berättelsen om Emma Lindkvist och Betty Svensson som grundade församlingen i Glimåkra 1916. I synnerhet Betty Svensson är väl omskriven. Hon har ibland kallats Sveriges första kvinnliga präst vilket är en sanning med modifikation, eftersom hon inte var prästvigd enligt Svenska kyrkans regelverk där kvinnor fick tillgång till prästämbetet först 1959. Hon var däremot vigd till pastor i USA i the Pentecost Bands of the World – en rörelse som har nära band med pingströrelsen. Intyget över pastorsvigningen är utfärdat i Indianapolis i USA 1901 och är publicerat i skriften av Gösta Olsson. Det är här jag hittar min ingång till Betty och Betel i Glimåkra, för det visar sig att det inte finns så mycket skrivet om hennes tid i USA. Så, hur hittade hon dit? Vem var hon innan hon emigrerade?
Jag börjar från början och hittar Betty som Bengta Svensdotter i husförhörslängden för Jämshögs socken där hon föddes i Ljungryda år 1866, i flyttlängderna står det att hon är bonddotter, enligt husförhörslängden var hennes far murare. Den 27 oktober 1884 döptes hon i Oppmanna baptistförsamling. I husförhörslängden som börjar 1888 är det antecknat att Betty är baptist och hon verkar ha varit ensam om det i sin familj.
Från Ljungryda, Jämshög till Illinois, USA
Vid 23 års ålder, den 1 mars 1890, lämnar Betty sin familj och hemmet i Ljungryda och påbörjar sin resa till Illinois i USA. I Malmö poliskammares emigrantregister står att hon ska resa till Gerlaw i Illinois. Jag hittar inga spår av henne där. Men i den amerikanska folkräkningen för år 1900 finns hon i en annan liten stad; Oblong. Betty kallar sig i USA för Bessie Swanson. I Oblong delar hon ett hus med fyra andra unga människor som, liksom hon själv, är engagerade i the Pentecost Bands. Det är makarna Peter och Ina Hansen, och de ensamstående kvinnorna Retta Fields och Susie Schlatte. Alla utom Ina Hansen står angivna som ”minister” vilket motsvarar titeln pastor på svenska.
The Pentecost Bands of the world bestod till största delen av unga, ogifta kvinnor och män – absolut flest kvinnor – som spred sin tro genom missionsverksamhet i mellersta USA med början 1880. Under 1890-talet initierades missionärsverksamhet i Tyskland, Liberia, Norge, Australien och Kanada. En utbildningsinstitution fanns för att förbereda missionärerna innan de skickades ut i världen. Snart bytte rörelsen namn till Missionary bands of the world.
I efterforskningarna om Bettys liv i USA kom jag i kontakt med ett amerikanskt forskningsprojekt om rörelsen the Pentecost Bands. Det visar sig att forskarna är väl bekanta med Betty och att deras arbete kan komplettera min undersökning och ge ny insikt i Bettys liv och engagemang. Betty återvände efter 11 år i USA till Sverige 1901 just för att bygga upp en missionärsverksamhet. Hon reste i sällskap med makarna Hansen som skulle på ett liknande uppdrag i Norge.
Åter i Sverige 1901
I tidskriften The Pentecost Herald framgår att Betty tillsammans med en kvinna vid namn Anette Persson drev verksamhet i Jämshög. Vid denna tid bodde Betty hos föräldrarna i Jämshög. 1910 flyttade hon till Oppmanna där hon bodde på en gård som ägdes av en annan baptist. 1911–1916 bodde hon i Vånga socken först i vad som i församlingsboken anges som ”Baptisthus”, sedan i en lägenhet i baptistförsamlingens ägo, lokaliserad på byns allmänning. Om Anette Persson är just nu inte mer känt än att hon deltog i verksamheten i Vånga.
Verksamheten i Glimåkra
År 1916 köper Betty och Emma Lindkvist det som ska bli deras första lokal i Glimåkra, ett före detta ölkafé och biljardhall längs Lönsbodavägen. Huset rymmer både bostad åt de två kvinnorna och möteslokal och får namnet ”Lilla hem”. Lilla hem är ett traditionellt gatehus eller torp och rymmer inte alla de människor som kommer dit och visar intresse för samlingarna.
Året därpå köper därför Betty och Emma en gammal skyttepaviljong belägen på Norregårds marker och denna paviljong blir det nya Glimåkra Betel. Här kom missionsförsamlingen att driva sin verksamhet till år 2001 då byggnaden förstördes i en brand.
Med tanke på de erfarenheter som Betty bör ha fått under sin tid med the Pentecost Bands så är det inte konstigt att verksamheten tog fart så snabbt i Glimåkra – engagemanget från Emma och Betty och, i synnerhet Bettys till synes aldrig sviktande tro på att Herren skulle ingripa och lösa alla deras motgångar ledde sannolikt till en del av de orädda beslut som fattades i verksamhetens namn. I Gösta Olssons skrift redogörs bl.a. för hur det gick till när Skyttepaviljongen köptes in – utan pengar på fickan men med blind tro på en lösning. Emma Lindkvist hade inte samma erfarenhet som Betty. Hon var född i en statarfamilj i Gudmuntorps socken och utbildade sig så småningom till sömmerska. Var och när hon träffade Betty är inte klarlagt, men kyrkböckerna visar att hon aldrig emigrerade till Amerika.
Emma Lindkvist gifte sig och flyttade från Glimåkra i början av 1920-talet. Betty Svensson bodde kvar i Lilla hem till sin död 1949. Hon ligger begravd på Glimåkra kyrkogård. På hennes gravsten står hon med titeln Evangelist.
Det måste ha varit en omvälvande resa Bengta/Bessie/Betty gjorde under sitt liv. Född i skogsbygden i lilla Jämshögs socken, där hon som den enda i sin familj beslutade sig för att bli baptist. Det var ingen självklar eller enkel väg vid en tid då många baptister fortfarande utsattes för trakasserier för att de motsatte sig statskyrkans teologi. Hur detta tog sig uttryck varierade starkt från plats till plats och socken till socken.
Även om baptiströrelsen i Sverige är känd för att tidigt ha gett kvinnor förtroende så måste den radikala rörelse som Betty mötte i USA ha varit något aldrig tidigare skådat. En rörelse där kvinnor fick vara drivande och aktiva, där kvinnor och män hade samma förutsättningar att bli pastor och att predika, starta nya församlingar och bygga kyrkor!
………………..
Betels senare öden
Betel i Glimåkra var länge ett begrepp för många i orten med omnejd. Verksamheten var livlig, inte minst för barn och ungdomar och då särskilt kören ”Unga röster”. I början av 1970 beslutade Glimåkra missionsförsamling att bygga ut Betel. Behovet var stort, framför allt för söndagsskolans räkning. Lokalpressen rapporterade att man avsåg bygga till den 10-kantiga gamla skyttepaviljongen med 7 meter på byggnadens fulla bredd, så att lokaler för bl.a. hobbyverksamhet och bordtennis skulle kunna inredas i bottenvåningen. Ytterligare en rymlig lokal skulle byggas intill den befintliga möteslokalen. Kostnaden för det hela beräknades landa på cirka 60 000 kronor.
Betels årliga missionsauktioner var en viktig tradition för många besökare. Britt-Louise Ramsten beskriver detta på ett varmt och personligt sätt i kapitlet ”Betel i Glimåkra var något speciellt”, som gästskribent i Gösta Olssons skrift (se källförteckning).
Tidigt en morgon i mars 2001 totalförstördes Betel i en anlagd brand. Missionsförsamlingen beslutade sig för att inte återuppbygga sitt Betel, utan istället fortsätta sin verksamhet genom att samarbeta med EFS i Glimåkra i deras missionshus på Bagareliden. Tillsammans bildade man Glimåkra missionsförening.
/Åsa Eriksson Green, asa.eriksson@regionmuseet.se
Källor:
https://freemethodistfeminist.com/pentecost-bands/
Bengtsson, Jan & Ragnarson, Per, Glimåkra: en by, en bygd, ett sekel : 1900-talet i bilder, Glimåkra hembygdsförening, Glimåkra, 2007
Olsson, Gösta. 2002. ”Skyttepaviljongen i Björkbacken blev Glimåkrabornas Betel”. I: Glimåkra hembygdsförenings årsbok 2002. Glimåkra.
Olsson, Gösta, Fallfärdig skyttepaviljong blev Glimåkrabornas Betel, [utgivare okänd], [Sverige], 2019
Kyrkoarkiven för Glimåkra, Vånga, Oppmanna och Jämshögs socknar.
Census records, folkbokföring, USA år 1900.
The Pentecost Herald, 1905-03-15.
Muntliga uppgifter från Chris Hansen, som forskar om the Pentecost Bands.
