Kyrkan ligger mitt på den lilla kyrkogården som kan ha kvar sin ursprungliga storlek sedan kyrkan anlades. Kyrkogården ligger i en backe med sluttning ned från öster och norr. Den omges av en låg kyrkogårdsmur som finns omnämnd sedan tidigt 1600-tal. Liksom idag bestod muren av fogstruken gråsten avtäckt av tjocka gråstensflis. Mellan flisen ligger enkupiga tegelpannor som fungerar som vattenrännor. Två ingångar finns till kyrkogården genom två stigluckor. Ytterligare en stiglucka har tidigare funnits, den så kallade ”likporten”. Likporten fanns möjligen i nordvästra delen av muren där sockenstugan ligger. Den västra stigluckan är större än den södra. Båda stigluckorna är murade av stora gråstenar med en rundbågsformad öppning med valv murat av rött tegel. Öppningarna är invändigt murade med ett språng för inåtgående portar. Upptill avslutas stigluckorna med ett sluttande tegeltak. Ingångsgrindarna kom till 1888. Tidigare var luckorna av trä. Stigluckorna torde ha samma ålder som den nuvarande muren, men de ger i sitt nuvarande skick inte intryck av att vara medeltida.
Byggnader på kyrkogården
Intill kyrkogårdens nordvästra sida ligger sockenstugan uppförd 1869 av material som återbrukades från det tidigare rivna vapenhuset. En del ektimmer ingår i byggnadens taklag, vilket kan ha hög ålder. Kyrkstugan uppfördes till en början som materialbod och uppställningsplats för likvagnen. Kring 1896 inrättades byggnadens västra del till sockenstuga och på 1940-talet och fram till 1970-talet användes den östra delen till bårhus. Sockenstugan används numera som kyrkomuseum. Sockenstugan är byggd av putsad och vitmålad sten med tegelmurade omfattningar och gavelrösten i svartmålad korsvirke och rött tegel. Yttertaket till sockenstugan består av ett fjälltegel, eller så kallat ”bäversvanstegel”, plattor med rundad nederkant, lagda på öppen läkt utan brukstätning. I museet förvaras bland annat ett skåp från 1712, vilken tidigare stått i sakristian och ett par likbårar, den ena daterad 1743. Värt att nämna är också kollekthåvarna skänkta av Betty Jennings 1766. Här förvaras också föremål från Knislinge och Kviinge. Från Knislinge finns en stol avsedd för en särdeles kortvuxen präst och en gravvårdshuv. Gravvårdshuven skyddar gravvården, denna gravvård av trä finns också i muséet. Ett par av bänkarna från Kviinge kyrka, vilka byttes ut i samband med att nya inköptes 1971 förvaras här, en i museet och en på vinden (se bild nedan).
Ekonomibyggnaden
Söder om sockenstugan ligger en ekonomibyggnad av okänd ålder vilken byggdes om och moderniserades 1983. På skifteskartan från 1840 finns en byggnad på den plats där boden nu ligger. I längan förvarades likbårarna till relativt nyligen. Längans södra del inrymmer personalrum och offentlig toalett.
Kyrkogårdens äldsta bevarade gravsten är huggen till åminnelse av ryttmästare Carl Jacob Böckler, 1710. (Ryttmästare motsvarar kaptens grad idag). Gravstenens ursprungliga plats var i koret, men den flyttades ut till kyrkans sydsida 1888 eller 1889.
Ytterligare en orubbad gravplats från 1700-talet finns söder om kyrkan. Under stenhällen vilar frälseinspektor Holm på Wanås och troligen två av hans barn. Hans maka Elisabeth Palm levde 1751-1781. En frälseinspektor var högsta chef och ansvarig för driften av ett frälsegods. Han lydde direkt under godsägaren.
I östra delen av kyrkogården finns flera större familjegravplatser upplåtna till ägarna av Wanås slott.
Till vänster: Frälseinspektor Holms grav.
Nedan: Gravplatserna för ägarna till Wanås och dess inspektorer finns på kyrkogårdens östra, högst belägna del. Se även bilden i början av artikeln.
Samtliga foton är tagna av Nils-Åke Sjösten.
/Nils-Åke Sjösten, bianca2010@live.se
Källor:
Börjesson, Kerstin. 2020. Gryts kyrka i Lunds stift. Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning. Regionmuseet i Kristianstad.
Dahlberg, M. 2015. (red) Skåne, Landskapets kyrkor. Riksantikvarieämbetet.
Södergård Maria. 2007. Gryts medeltida kyrka i Skåne : perioden 1690-2000. Knislinge hembygdsförening.
Sjösten, Nils-Åke. 2014. Kviinge kyrka under 800 år. Knislinge hembygdsförening.
Riksantikvarieämbetet. 2008. Sockenkyrkorna – kulturarv och bebyggelsehistoria.