Nya missionshuset i Broby, del 1.
Mitt inne i Broby låg fram till början av 2023 en något förfallen trävilla med flagnande gul fasadfärg. Huset var ensamt i sitt slag och till synes malplacerat i en centrumbebyggelse som fortsatt att moderniseras. Med sina en och en halv våningar på en hög, murad sockel framstod huset nästan som högrest bland de låga, kommersiella lokaler som kommit att dominera omgivande kvarter.
Husets historia som helgat rum är delat i två perioder; först baptisternas och senare pingstvännernas tid. Därför kommer huset att beskrivas i två inlägg.
För femtio år sedan skilde sig byggnaden inte mycket från den kringliggande bebyggelsen av tvåvåningsbyggnader med träpanel- och putsfasader. Flygbilder från 1900-talets första del ger ett idylliskt intryck med en blandning av villor, affärslokaler och industrifastigheter inbäddade mellan trädgårdar och ridåer av högvuxna träd. Hade vi spolat tillbaka tiden ytterligare så hade förändringen från bondby till stationssamhälle säkert varit lika omvälvande.
Till Broby flyttade år 1910 makarna Bengta Jeppsdotter och Nils Niklasson med en barnaskara på sex barn. Familjen hade varit torpare i Påarp, hemmansägare i Dönhult och kom senast från Västraby i grannsocknen Emmislöv. Sedan 1880-talet var de baptister och barnen födda efter 1887 var inte döpta i statskyrkan. Det är omsorgsfullt antecknat i husförhörslängderna. I de flesta församlingar antecknades barnens tilltalsnamn i längderna oavsett om de var döpta eller inte, i andra församlingar skrevs enbart ”flicka” eller ”pojke” eftersom ett odöpt barn ur statskyrkans perspektiv inte hade ett officiellt namn.
Ett fåtal aktiva baptister i trakten hade under 1800-talets sista år tillsammans med Lutherska missionsföreningen, upprustat och använt lokstallet i Broby som lokal. Av okänd anledning valde de båda grupperingarna att gå skilda vägar under det tidiga 1900-talet och baptisterna – varav Nils Niklasson var en – fick tillbaka vad de investerat i lokstallet. Det är möjligt att denna peng återinvesterades i det nya missionshuset.
Familjen förvärvade en tomt som avstyckades från Broby 4, och låg i det som idag kallas kvarteret Hövdingen. Där lät de bygga ett kombinerat bostadshus och missionssal, som de första tjugo åren användes av Broby baptistförsamling.
Vilken benämning på huset är egentligen den rätta? När huset var nytt kallades det Nya missionshuset (lokstallet var ”det gamla”) i församlingsböckerna. Drygt tjugo år efter att baptisternas verksamhet upphört flyttade Filadelfiaförsamlingen in. Därför kom byggnaden senare att kallas Filadelfia. Ytterligare ett namn som förekommer är Grecos, vilket kommer sig av att Nils Niklasson var född i ett torp i Påarp som kallades just Grecos. Kärt barn har många namn!
Familjens nya hem utgjordes som sagt av en bostadsdel och en missionssal. Bostaden låg med långsidan utmed det som idag är Tydingegatan. Fotografiet med de tre unga kvinnorna (förmodligen tre av husets döttrar) visar, liksom föregående bild, den ursprungliga entrén till bostaden. Sannolikt ledde ytterdörren in i en farstu från vilken man både nådde familjens bostad och en trappa som ledde upp till vindslägenheterna.
Fotografiet visar även att fasaden var klädd med liggande, spontad panel som var målad i en något mörkare kulör än fönstersnickerier, knutbrädor och vindskivor vilka vid denna tidpunkt var vita. Dörren verkar ha haft en mörkare, avvikande kulör. I bakgrunden syns en trädgård med staket, häckar och träd som också syns på flygbilder och kartor.
Missionssalen låg i vinkel mot bostadshuset och sträckte sig in i kvarteret åt söder. Huvudingången låg på den östra sidan och ledde rakt in i den stora salen. Norr om stora salen fanns ett avskärmat mindre rum vars användning är okänd, kanske en traditionsenlig liten sal, ett kök, kontor eller kapprum?
Broby baptistförsamling
Den 4 juni 1911 bildades baptistförsamlingen. Mötet hölls, enligt protokollsboken, i ”Nils Niklassons missionssal” och bland de närvarande fanns deltagare från Svenstorp, Ullstorp, Åhus, Kristianstad och Tomelilla. Till församlingsföreståndare utsågs J.O. Isacsson från Åhus.
Den nybildade församlingen bestod av elva medlemmar och snart kom fler att ansluta sig. Föreståndare Isacsson besökte Broby en gång i månaden och predikade. Han avlöstes ganska snart av en predikant Luttrup från Kristianstad, som regelbundet besökte Broby. Ibland hölls mötena i missionssalen, ibland hos medlemmar i Oröd och Lunnom.
Makarna Jeppsdotter-Niklasson flyttade tillbaka till Västraby efter tre år, men dottern Ida bodde kvar i huset med sin familj en bit in på 1920-talet. Hennes make var Per Anton Nilsson (oftast kallad P Anton), känd affärsidkare i Broby. Tillsammans drev makarna söndagsskola under många år. Som mest deltog ett trettiotal barn per år och söndagsskolefester hölls traditionsenligt på nyårsdagen och kring pingst. Vid något tillfälle under de varmare årstiderna gjordes utflykter till Ekebacken där barnen bjöds på bröd och mjölk.
Baptistförsamlingen verkade med varierande kraft och engagemang. Perioden 1918–1919 tycks ha varit guldåren med många möten i Broby, Oröd, Glimåkra och Östanå. Några dop skedde de första åren, men det står bara undantagsvis i protokollen var de ägt rum. Exempelvis döptes Nils Trulsson i Tydingesjön, vid Oröd, den 29 augusti 1915. Den 25 februari 1919 döptes inte mindre än sju personer i ett kapell i Kristianstad. I februari gick det förstås inte att förrätta dop utomhus, därför fick dopen ske inomhus under den kalla årstiden. I slutet av 1919 ordnades en dopgrav i missionssalen i Broby. Den var säkert efterlängtad. Nils Niklasson skänkte timret och några församlingsmedlemmar skötte hantverket. Den 21 december samma år hölls ett extra församlingsmöte med premiär för dopgraven, då inte mindre än tre nyfrälsta döptes och togs upp som medlemmar.
Verksamhet och splittring
Det är inte helt enkelt att följa händelseutvecklingen genom att studera protokollsboken. Dels skrivs inte allting i klara verba när det gäller problem och svårigheter att komma överens – en sorts finkänslighet som förekommer i många frikyrkoförsamlingar – dels tycks det som att alla möten inte protokollförts. Det gäller alltså att ha lite fantasi och fylla i luckorna, vilket naturligtvis måste ske med stor försiktighet.
Troligen skrev sekreteraren stödord och anteckningar på ett lösblad under själva mötet, och efteråt kunde han eller hon i lugn och ro formulera protokollet i den inbundna boken. Sannolikt har vissa möten aldrig överförts från lösbladet till protokollsboken.
I en kortfattad verksamhetsberättelse till baptistförsamlingarnas distriktförening för år 1912 skrev man från Broby: ”Även under det gångna året har Herren i sin nåd och kärlek bevarat sin lilla församling här i Broby och skonat oss från söndringar och strider, så vi leva i tron och vår Frälsares nåd och kärlek.” Man anar nästan att något ligger och pyr redan här, av det som komma skall.
I september 1919 utbröt en konflikt som gällde brödsbrytelsen, dvs nattvardsfirandet. Tre medlemmar, med viktiga förtroendeuppdrag i församlingen, vägrade av samvetsskäl att delta i nattvardsfirande ifall någon som inte tillhörde samma samfund deltog samtidigt. I början av 1920 begärde de tre ut flyttbetyg för att ansluta sig till Kristianstads baptistförsamling.
Sommaren 1920 gjorde man uppehåll i verksamheten av ekonomiska skäl. Det var svårt att få fram pengar till resa och uppehälle åt en predikant, då allt hängde på den lilla församlingens frivilliga gåvor. Samma sommar tycks det ha skurit sig rejält mellan Nils Niklasson och församlingens ordförande Nordkvist. Lite senare försonades församlingen dock med de tre medlemmarna som anslutit sig till Kristianstad och de tycks ha återvänt till gemenskapen i Broby.
Hösten 1924 var det osämja igen mellan Nils Niklasson och församlingens ordförande. En kommitté utsågs att försöka få klarhet i vad Niklasson hade emot ordföranden. En av kommittémedlemmarna var Nils Niklassons svärson, P Anton Nilsson.
På årsmötet 1925 valdes P Anton Nilsson till både ordförande och kassör. Tillsammans med hustrun höll han ännu i söndagsskolan plus att paret så gott som alltid gav logi åt tillresta predikanter och bjöd alla deltagare på kaffe vid församlingsmötena.
Församlingens sista år
Från 1925 och framåt är protokollen en riktigt sorglig läsning. Det var alltför lite intresse för mötena, särskilt bönemötena som skulle vara församlingslivets bärande kraft. En ljusglimt kom i början av 1927, då ”evangelistsyster” Betty Svensson begärde inträde i församlingen, vilket hon med glädje beviljades. I henne fick man en god predikant; hon var dock inte den första kvinnan som talade i missionssalen. Det tycks inte ha funnits några betänkligheter mot kvinnliga predikanter och evangelister. Betty Svensson rörde sig över samfundsgränserna, men drivkraften lade hon främst på grundandet av en missionsförening i Glimåkra, knuten till Missionsförbundet. Detta kommer att beskrivas i ett senare inlägg.
På hösten 1927 begärde P Anton Nilsson utträde ur församlingen och höll fast vid sitt beslut trots flera försök att få honom att ändra sig. Inte långt därefter flyttade en av församlingens mest aktiva familjer från Broby till Arkelstorp. Det verkar ha blivit dråpslaget. På årsmötet 1929 diskuterades möjligheten att förenas med Hässleholms baptistförsamling och bli en utpost. Hässleholmsförsamlingen ställde sig positiv. Ett sista försök att blåsa liv i Broby baptistförsamling gjordes förgäves. År 1930 hölls inte ett enda möte enligt skriftliga källor. Församlingens sista protokollförda möte hölls den 6 januari 1931. Ett tiotal personer begärde då flyttbetyg, däribland hela styrelsen. Kassan på cirka 100 kronor tillföll söndagsskolan, som fortsatte ett tag till.
Tilda Martinsson, född i Hästveda 1876, blev medlem i Broby baptistförsamling 1913 då hon återinvandrade från Des Moines i USA. Hon var medlem tills verksamheten lades ner. Tilda gick bort den 13 januari 1979, nära 103 år gammal. Klipp från Kristianstadsbladet.
Fortsatt verksamhet i Broby?
Broby baptistförsamling bildades av en tapper skara, som redan från dag ett hade lokalfrågan ordnad. Att makarna Jeppsdotter-Niklasson kostade på ett missionshus med sina privata medel innan församlingen ens var bildad, visar på makarnas starka framtidstro. Men det var som om församlingen aldrig riktigt kom igång. Mötestiderna ändrades ständigt för att passa så många som möjligt. Inga rutiner tycks ha blivit fast inarbetade. Någon egen predikant lyckades man aldrig få; flera fick frågan men alla tackade nej och man fick förlita sig på tillfälligt besökande predikanter. Det gjordes förfrågningar till både Svenstorps och Oppmanna baptistförsamlingar att dela en fast anställd predikant, men det ledde inte till något. Flera andra idéer rann ut i sanden, bland annat beslut redan 1919 att bilda såväl ungdomsförening som arbetsförening. Besluten följdes aldrig upp och några sådana föreningar nämns inte i protokollen.
Det enda som tycks ha fungerat riktigt bra var söndagsskolan, som så gott som hela tiden hade betydligt fler barn i verksamheten än antalet vuxna döpta medlemmar i församlingen.
Vid baptistförsamlingarnas distriktsmöte 1932 konstaterades att Broby församling upphört med sin tillvaro och att de flesta av dess medlemmar anslutit sig till Hässleholm.
Hässleholms baptistförsamling gav 1941 ut en minnesbok i samband med sitt 75-årsjubileum. Där noteras att:
”Under de sista [dvs. senaste] åren har även regelbunden verksamhet upptagits i Tyringe och Osby, fast i ringare omfattning. Ävenså hålles möten i Troedstorp, Attarp samt i Broby och Vessljunga”.
”… har [församlingen] fritt tillträde till lokaler i Attarp, Osby, Vinslöv, Broby, Deleberga, Vessljunga m.fl. platser. För en ringa avgift upplåter Tyringe missionsförsamling sin lokal för samlingens möten ett visst antal gånger under året. Genom tillgång till lokaler på olika platser beredes församlingen tillfälle till en ganska vitt utgrenad utpostverksamhet”.
En viss verksamhet pågick alltså i Broby i början av 1940-talet, i en lokal som uppläts gratis. Vilken lokal det var framgår tyvärr inte, men kanske var det Nils Niklassons missionssal som ännu stod till förfogande? Säkert är i alla fall att samlingssalen i huset bevarades i flera decennier efter baptistförsamlingens nedläggning, och fanns kvar då ortens pingstvänner flyttade in i början av 1950-talet.
Historien från pingstvännernas övertagande på 1950-talet och fram till rivningen 2023 berättar vi om i ett senare inlägg.
/Åsa Eriksson Green, asa.eriksson@regionmuseet.se och Ingela Frid, ingela@kulturhistoria.se
Källor:
Göinge hembygdsförenings arkiv, Broby hembygdspark. – Broby baptistförsamling, protokollsbok och matrikel. – Fotoarkiv.
Hässleholms baptistförsamlings arkiv, Skånes Arkivförbund, Lund. – Handlingar vid Skånes Distriktförenings av baptistförsamlingars årsmöten, årgångarna 1911-1932.
Hjärsås kyrkoarkiv: Husförhörslängder och födelse- och dopböcker.
Östra Broby kyrkoarkiv: Församlingsböcker.
Kristianstadsbladet 1976-02-11.
Alm, Sigfrid. 1941. Hässleholms baptistförsamling 1866-1941. Historisk översikt med anledning av församlingens 75-årsjubileum den 29 okt – 2 nov 1941. (Tryckt i Hässleholm).
Lundberg, P. L. 1920. Minnesskrift : Skånes distriktförening av baptistförsamlingar 1910-1920. Kristianstad.
www.digitaltmuseum.se
Lantmäteriet, 1944 års stadsplan för Broby.