Järnvägen kom till Glimåkra 1886. Det var en förlängning av banan Kristianstad-Immeln, som hade blivit klar och invigd året innan. Glimåkra förblev banans ändstation fram till 1909, då sträckan vidare till Älmhult var färdig. I samband med detta frigjordes en del av det södra banområdet, som inte längre behövdes för omlastning då Glimåkra inte längre var ändstation.
På det tidigare södra stationsområdet byggdes två boningshus. Längst söderut låg det så kallade skomakarhuset (Västra Järnvägsgatan 2), byggt 1919 och rivet 2003. På granntomten byggdes det hus som sedermera kom att rymma Liberala Katolska kyrkan (Västra Järnvägsgatan 4).
En lantmäterikarta upprättad 1928 visar att huset på Västra Järnvägsgatan 4 ännu inte var byggt vid den tidpunkten. Det dröjde dock inte länge, för redan 1929 noteras i församlingsboken att fotograf Olof Herman Fransson flyttar in i ”eget hus” i kvarteret Byggmästaren. Olof Fransson ändrade senare sitt namn till Franzén. Förutom fotografyrket ska han också ha varit radiohandlare. Franzén med fru flyttade från huset 1935 och samma år flyttade snickare Bror Persson från Väsby och hans norska hustru Nancy Back-Persson in. Många glimåkrabor minns ännu paret och kanske framför allt Nancy som drev damfrisering i butikslokalen som senare skulle bli kapell.
Det är oklart om butikslokalen fanns i huset från början eller om den tillkom senare, men helt omöjligt är det inte att Olof Franzén redan från början lät bygga för sin fotoateljé/radiohandel. Det finns även en uppgift om att damfrisörskan Elisabet Larsson drev salongen innan Nancy tog över. Elisabet Larsson bodde i Glimåkra en mycket kort period, mindre än ett år, under 1932-33. Hon bodde dock aldrig i villan på Västra Järnvägsgatan.
Nancy Back-Persson lade ner frisersalongen 1975, då hon nådde pensionsåldern 65 år. Bror Persson dog 1979, Nancy flyttade till annan bostad och sålde huset till Elis Andersson. Med honom börjar epoken Liberala katolska kyrkan, vanligen förkortad LKK.
Liberala Katolska kyrkan
Elis Andersson, född 1935 i Lane-Ryr, kom närmast från Norrköping. Det som tog honom till Glimåkra var en tjänst som anpassningslärare för synskadade på folkhögskolan. I Stockholm hade han kommit i kontakt med LKK och efter teologistudier prästvigdes han den 23 september 1973. Han tjänstgjorde i LKK:s församling i Norrköping till 1979 då flytten gick till Glimåkra. I det nya hemmet på Västra Järnvägsgatan öppnade han Alla helgons kapell.
Fotokälla: Communio.
Vad är då Liberala Katolska kyrkan? På wikipedia och kyrkans egen hemsida framgår att LKK grundades i England 1916 ur den gammalkatolska kyrkan, som i sin tur är en utbrytning ur den Romersk-katolska kyrkan i slutet av 1800-talet. Ytterligare delningar har skett senare med påföljd att det idag finns flera organisationer som kallar sig Liberala Katolska kyrkan. Det rör sig om skilda uppfattningar i vissa teologiska frågor och är ingenting vi ska fördjupa oss i här.
Liturgin i LKK baseras på äldre romersk-katolsk ritual med inslag ur den anglikanska traditionen. Kyrkan kom till Sverige 1925 och har idag (2022) församlingar eller kyrkogrupper på sex orter.
I ett reportage i Kristianstadsbladet från 1982 kan man läsa följande.
Vem hade kunnat ana att den gamla damfriseringen på Västra Järnvägsgatan i Glimåkra skulle förvandlas till ett liberal-katolskt kapell? Där förr offrades på fåfängans altare, bland kammar, speglar och torkhuvar, är nu platsen för för mässor med ritualer i katolsk anda. Över det lilla kapellet lägrar sig doften av rökelse och väggarna är prydda av kors och krucifix.
Det var för två år sedan som den liberala katolska kyrkan slog upp portarna i Glimåkra. Någon församling i egentlig mening är det inte fråga om, utan man lyder under en församling i Norrköping.
-Vi är bara en sex-sju personer som mest, säger Elis Andersson. Men man brukar ju säga om företag att det tar tre år att etablera sig. Kanske det gäller för oss också.
Kapellet är inrett med med ett altare och några klappstolar av plast. Det behövs inte så många stolar för det är sällan söndagsmässorna besöks av någon större menighet.
-Det är inte antalet det kommer an på, men visst är det roligt när det kommer några stycken, säger han. Det betyder mycket för mig själv att ha verksamheten igång.
Till vardags är Elis Andersson lärare för synskadade på Glimåkra folkhögskola.
-I mitt arbete aktar jag mig noga för att propagera för min trosriktning, säger han. Men ibland talar jag om vikten att ha en gudstro.
Det är inte lätt att introducera ett nytt samfund, i alla fall inte när det rör sig om en så föga känd trosriktning som den liberala katolska kyrkan. I landet som helhet finns bara 2000 medlemmar.
-Vi möter en viss misstänksamhet från glimåkraborna, säger Elis Andersson. Det är synd för kristna människor borde vara toleranta mot varandra.
Liberala katolska kyrkan bildades i England. Man hävdar att den är en utveckling av den gammalkatolska kyrkan och främsta kännetecknen är utöver frihet för den enskilde att utforma sin tro, ett bevarande av det sakramentala systemet och den apostoliska successionen.
-Vi är traditionsbevarare, säger Elis Andersson och syftar bland annat på bruket av vigvatten och rökelse.
I slutet av 1987 gästades kapellet i Glimåkra av LKK:s dåvarande svenska överhuvud, biskop Lennart Söderström. I ett reportage i Kristianstadsbladet får vi reda på att LKK i Glimåkra vid den tiden hade 15-20 aktiva medlemmar och kontakt med ytterligare ett 60-tal personer. Biskopen berättar att inom LKK får varken biskopar, präster eller andra någon lön. Allt arbete sker ideellt.
-De ska inte vara bundna till prästyrket av ekonomiska skäl. Det är en fördel för prästen att leva under samma villkor som andra i samhället.
Alla Helgons Katolsk-Ortodoxa kyrkoförsamling 1997-2005
Våren 1997 tog LKK-eran i Glimåkra slut. Då lämnade nämligen Elis Andersson kyrkan, på grund av nya idéer och riktningar som han inte kunde ställa upp på. Dock fortsatte han fira mässa i sitt kapell på Västra Järnvägsgatan och snart anslöt han sig till Svenska Ortodoxa ärkestiftet.
Därmed såg en ny församling dagens ljus i Glimåkra. Elis Andersson blev prästvigd på nytt och blev fader Sergius. Församlingen fick namnet Alla Helgons Katolsk-Ortodoxa kyrkoförsamling i Glimåkra.
Elis Andersson slutade sitt arbete på folkhögskolan 1999, men fortsatte leda församlingen som fader Sergius fram till den 29 mars 2005, då han pensionerades även från detta uppdrag. Han och hustrun Aina bestämde sig för att flytta till en lägenhet och behövde göra sig av med en del saker. Elis Andersson skänkte då en stor mängd föremål till sin ”gamla” kyrka LKK, närmare bestämt dess kyrkogrupp i Lund som just var i färd med att starta sin verksamhet. I kyrkans egen tidning Communio nämns att gåvan innefattar bland annat:
4 mässhakar i olika färger, med tillbehör, en vit och en violett kåpa, en monstrans, strålkors och altarsten, ett rökelsekar, ett etui med behållare för konsekrerade oljor, ett sjukbesöksset, kassok, cincturer, albor, surplice, prästskjortor och birettor… Att se all denna härlighet inger en känsla av stor ödmjukhet och respekt inför Elis långa och hängivna verksamhet för LKK.
De närmast följande åren efter 2005 förändrades miljön runt huset snabbt. En busshållplats i närheten ansågs för liten för kollektivtrafikens utveckling. Östra Göinge kommun och Skånetrafiken delade på finansieringen av en hållplats på utökad yta längst söderut mellan Västra respektive Östra Järnvägsgatan. Skomakarhuset (Västra Järnvägsgatan 2) var redan rivet.
Knappt var den busshållplatsen invigd förrän det stod klart att den var underdimensionerad. Ett nytt byggprojekt drogs igång och inkluderade även en pendlarparkering. Kommunen köpte in villan på Västra Järnvägsgatan 4 under sommaren 2009 och rivningen skedde så gott som omedelbart. Idag finns inte ett spår kvar.
/Ingela Frid, ingela@kulturhistoria.se
Källor:
Ragnarson, Per. 2010. ”Ett hus gick ur tiden”. I: Glimåkra hembygdsförening. Årsbok 2010. Glimåkra.
Glimåkra hembygdsförening. Årsbok 2003. Förord: Dags för förnyelse!
Lantmäterimyndigheternas arkiv, aktnr: 11-gls-1
Communio. Liberalkatolsk kyrkotidning nr 2/2005.