Anläggningen
Vid prostvisitationen 1897 bedömdes kyrkogården runt kyrkan vara otillräcklig samtidigt som man noterade att plats för vidare utvidgning saknades. Kyrkostämman tog upp frågan om ny kyrkogård första gången 1903. Sedan dröjde det till 1907 innan ett förslag upprättat av länsträdgårdsmästare Ekenstam antogs. Länsträdgårdsmästaren fick också i uppdrag att utföra arbetet med anläggandet samt inköp av träd och buskar. Nya begravningsplatsen ligger cirka 500 meter söder om gamla kyrkogården, intill Helge å.
Begravningsplatsen avgränsas längs hela östra sidan av branta slänter ner mot Helge å. Slänterna är bevuxna med ek, björk, sälg med mera. Grovt indelat består begravningsplatsen av fem delar med olika karaktär vilka motsvaras av kyrkogårdens utvidgningar. Den äldsta delen är idag den mest sydliga, och begravningsplatsen har successivt utvidgats åt norr.
Kyrkogårdens äldsta del, kvarter 1-12
Gravkapellet, invigt 1910, ritades av Algot Johanssons Byggnads- och ritbyrå i Kristianstad. Ritningen visar kapellet i centrum omgivet av fyra lika stora kvarter och längs dessa ett rätlinjigt gångsystem. Kapellet har åttkantig form och är murat av tegel som är putsat och vitkalkat. Mellan mursidorna finns halvkolonner som kröns av urnor. Taket har formen av ett åttkantigt tälttak målat i ärggrön nyans. Även taket kröns av en urna. Gravkapellet stod länge outnyttjat och bedömdes vid 2000 talets början vara i så dåligt skick att det skulle rivas. I stället renoverades kapellet och har fått funktion som ett populärt kapell för både bröllop, dop och begravning.
Kvarter 1–12 utgör den äldsta delen av begravningsplatsen. Hela den äldre delen ligger inbäddad i grönska, åt öster och söder i form av en trädridå av blandade trädslag. Sammantaget dominerar yngre gravvårdar från 1930-talet och framåt. I kvarter 5, 6 och 9 finns flest äldre vårdar från 1900-talets början. Kännetecknande är de breda räta grusbelagda huvudgångarna som sammanstrålar vid kapellet som utgör mittpunkten i anläggningen.
Delar av kyrkogården avsattes som allmän begravningsplats medan områden i anslutning till gångarna avsågs för försäljning. De dyraste platserna fanns utmed den östra sidan mot Helgeå. En stor del av området täcks också av gräsbesådda ytor med mindre ansenliga gravplatser. Några av de större gravplatserna håller på att omformas till askgravplatser. De kringgärdade gravplatserna återfinnes i kvarter 6 samt i den östra delen av kvarter 5, där ett 50-tal av de totalt omkring 100 befinner sig. I kvarterens 4, 5, 8, 9 finns flest gravplatser utan gravvård, vilket har sin förklaring i att här fanns det så kallade ”allmänna varvet”.
Utvidgningen 1930, kvarteren 13-21 samt minneslunden
Nästa fas i begravningsplatsens utveckling var planering för tillkomsten av ytterligare kvarter i norr och väster. Ritningsmaterialet till detta är daterat år 1931. För det norra området finns ytterligare ett ritningsförslag, framställt tio år senare och som överensstämmer bättre med nuvarande utseende. Kyrkogården utvidgades med två långsmala områden i norr och i väster efter ritningar av ovan nämnde Ekenstam. Den norra delen av området utfördes möjligen först 1941 och då efter ritning av Gustaf Persson. Norrut tar ett klassiskt planerat område vid, med regelbundna kvarter med i huvudsak buxbomsomfattade gravplatser. I väster avslutas området med en halvcirkelformad anläggning med mindre urngravplatser.
Ett kvarter benämnt 13 U, urngravskvarter, avviker med grässådda ytor och små gravplatser i räta rader med sammanhängande planteringar längsmed raderna. Gravvårdarna i 13 U är från 2000-talet. Övriga kvarter skiljs åt av meterhöga klippta häckar av tuja. Vårdarna är i huvudsak uppsatta under perioden 1930–1970. Kvarter 19 har formen av en halvcirkel och är beläget på ett nedsänkt parti öster om kvarter 13–18. Minneslunden är belägen utanför kvarter 19 i öster.
Utvidgningen 1957, kvarteren 21-27
Den tredje etappen i begravningsplatsens utveckling är anläggandet av det område som på gravkartan motsvaras av kvarter 21–27, efter ett förslag ritat av Hilding Claesson. Marken för denna utvidgning köptes in 1956. Ett förslag till hur detta område skulle anläggas är daterat till 1957. Marken avsågs vara gräsbevuxen och gångarna belagda med kalkstensplattor. Ekar tillsammans med buskar skulle vara placerade utmed de raka grusgångar som delade kvarteren åt. Detta är ett utseende som bevaras än idag. Kvarter 22–27 har en gemensam utformning med klippta häckar, trädrader och gångar med röda kalkstensplattor. Utvidgningen begränsas i norr av de administrativa byggnaderna.
Stående, huvudsakligen låga, rektangulära gravvårdar är placerade utefter en sammanhängande gravplatsplantering åt norr. Bakom dessa, åt söder, finns en rad med liggande naturstensformade gravvårdar utlagda i gräsmattan. I den norra änden av gräsmattan står en storvuxen ek och under denna finns en plantering med rhododendron samt en bänk. Ytterligare en stor ek står i kanten till minneslunden och sträcker sina grenar in över gräsmattan. I söder leder en gång belagd med gatsten fram till platsen för en naturformad sten med inskription, ljusbärare samt en bänk. Gravsättning har skett med början kring 1960 i de södra delarna. Kvarteren är tydligt åtskilda från varandra med grusgångar och klippta häckar, avgränsningarna förstärks av trädrader av ek. Ekarnas kronor breder ut sig över kvarteren. Inom vartdera kvarteret är gravvårdarnas utformning strikt reglerad; i kvarter 23 och 27 är gravvårdarna huvudsakligen låga och rektangulära. I kvarter 22 och 24 är gravvårdarna huvudsakligen höga och rektangulära.
1982 års utvidgning, kvarter 28-30
Fjärde etappen i framväxten av nya begravningsplatsen, kvarter 28-30, påbörjades omkring 1982 då ett underlag togs fram för ytterligare gravkvarter åt norr. Ritningarna motsvarar i stora drag den anläggning som kan ses idag. Fem år senare, 1987, togs ett ritningsförslag på minneslund fram och år 2000 ett förslag till det senast utvidgade området, den 5:e utvidgningen. Båda de senast tillkomna utvidgningarna är ritade av landskapsarkitekt Lennart Lundqvist.
Kvarteren skiljs från varandra av grusgångar. I öster avgränsas området av ett järnstaket innan slänten mot Helge å tar vid. I söder klippta häckar av körsbärskornell, spirea och en rad av ekar, likaså åt norr. I väster mot en garagebyggnad. Den västra delen av kvarteret har inga gravar. Här finns inga gravsatta före 1970. Inom kvarteret finns bara låga breda vårdar i grå, röd och svart granit. Inom området finns två större planteringar som fungerar som ryggplanteringar åt de närmast intill liggande gravplatserna. Anmärkningsvärt är den rika förekomsten av titlar bland de gravsatta trots att de gravsatts så sent i tiden. Bland titlarna kan nämnas Jägmästare, Skrothandlare, Konditor, Köpman och Trävaruhandlare. Karaktärsdrag för kvarteren är grusade gångar, meterhöga klippta häckar som avgränsar tillsammans med trädrader med ekar vars kronor bildar tak över kvarteren.
Utvidgningen år 2000, kvarter 31-33
Källa: Rapport 2015:13, se referenslistan.
Kvarteren 31-33 utgör den femte och senaste utvidgningen av begravningsplatsen. Detta område har ett friare och mer organiskt formspråk. Begravningsplatsen avgränsas i norr av buskage som övergår i det kringliggande friluftsområdets växtlighet. I väster utgörs avgränsningen av en stödmur med ett svart järnstaket och i öster av en grusgång. Kvarteret består i stort sett av en gräsmatta vars mitt markeras av en plantering med rhododendron och två träd. Norr om planteringen finns en askgravlund.
Kvarter 33 utmärker sig med små gravplatser markerade med naturstenar och utan permanenta planteringar. Kvarteret avgränsas av grusgångar i väster, av klippt spireahäck och trädrad av ek i söder, samt av blandade buskage i övrigt.
Kvarter 32 avgränsas av grusgångar i väster, norr och öster samt av klippt spireahäck och en trädrad av ekar i söder. Kvarteret domineras av gräsmatta och två större, sammanhängande planteringar. Gravsatta finns endast i kvarterets nordöstra del. Kvarteret har gravplatser med låga vårdar och perenna planteringar.
En del av kvarter 31 är anlagd utmed stödmuren och består av en perennplantering. Askgravlunden består av tre grupper av huggna granitpelare, grupperade fyra och fyra. Pelarna är placerade mitt i gräsmattan och de gravsattas namn står på små kopparplattor på pelarna.
Kyrkogårdens karaktär
Broby nya kyrkogård är en stor anläggning, den är 320 meter lång och mellan 70 och drygt 110 meter bred, enligt en översiktlig mätning från lantmäteriets karta. Trots storleken ges en känsla av skilda rum. Rummen skapas av välplanerad växtlighet och gångar. Siktlinjerna är begränsade och ingenstans ser man hela kyrkogården. Kyrkogården har fyra ingångar genom järngrindar från väster. Området hålls samman av ett nät av grusade gångar utan egentlig enhetlig struktur. Det är detta gångsystem som knyter samman områdets olika delar (som i stort sett motsvaras av de olika utvidgningsskedena).
Begravningsplatsen karaktäriseras av en rik och varierad grönstruktur som inte är enhetlig, strukturen understryker snarare de olika utvidgningar som gjorts. Gemensamt för hela begravningsplatsen är att trädkrans inom området saknas mot ån i öster, där släntens varierade grönska ändå upplevs som en inramning av området. Begravningsplatsens södra och äldsta del omges av trädrader av kastanj och oxel i söder respektive väster. Storvuxna ekar markerar de västöstliga riktningarna mellan de olika kvarteren på den mellersta delen av begravningsplatsen samt delar av gränsen mot väster. Detta är den största, samman hängande grönstrukturen på begravningsplatsen och omfattar kvarteren 22–30. Ekarnas kronor skapar rum där trädens kronor breder ut sig som tak över de olika gravkvarteren. Begravningsplatsens nordligaste och senast utvidgning karaktäriseras av oregelbundet utplacerade trädgrupper. Begravningsplatsen är väl planerad och planterad inom samtliga sina delar. Det finns sammanlagt 100 träd på området i en blandning av både medelålders och äldre träd, yngre och även nyplanterade träd.
/Nils-Åke Sjösten, bianca2010@live.se
Källor:
Börjesson, Kerstin. 2019. Broby kyrka, Lunds stift: Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning. Regionmuseet Kristianstad 2019-08-19.
Eriksson Green, Åsa; Jakobsson, Åsa & Petersson, Emilie. 2014. Östra Broby kyrkogård och begravningsplats vård och underhållsplan. Rapport 2015:13. Regionmuseet i Kristianstad.
Bebyggelseregistret.raa.se.
Lantmäteriet: Broby 63:1, Östra Broby kyrka