Glimåkra kyrkogård
Kyrkogården i Glimåkra ger ett luftigt, prydligt och ”ungt” intryck. Avgränsningarna är få mellan den medeltida kyrkogården och de senare utbyggnaderna mot söder och öster. Kyrkogården avslutas i öster sömlöst upp mot en ekbacke. Den medeltida kyrkogården ligger runt kyrkan. Minneslunden ligger söder om den gamla kyrkogården upp mot folkhögskolans tomt och övriga nya delar ligger mot söder i kyrkogårdens nedre östra del. Flygfotot nedan ger en bra överblick av helheten.
Sedan den nya kyrkan stod färdig 1838 har kyrkogården byggts ut i flera steg. Tre nya delar tillkom under 1800-talet. Beslut togs 1843 om kyrkogårdens utvidgande med 6 och 9/10 kappland jord (1062 kvadratmeter). Ersättning till prästgårdens ägare, vilken fick släppa till marken, skulle utgå med sex kappor, hälften korn och hälften råg årligen.
Beslut om ytterligare en kyrkogårdsutvidgning togs 1865. Den 18 september 1866, mättes ytterligare 2 och 9/10 kappland upp. (466 kvadratmeter) Denna gång togs en del av prästgårdens trädgård. År 1869 anlades kyrkogårdsmurar söder, väster och norr om kyrkogården. Som kuriosa kan nämnas att kartläggningen av utvidgningen 1867 kostade 34 riksdaler och 87 öre. Gode männens övervarande av lantmäteriförättningen kostade 10 riksdaler och 35 öre.
När sedan markberedning och annat nödvändigt förberedande arbete gjordes är mer oklart, sannolikt under 1870-talet. Det kunde gå lång tid mellan beslut och handling. Stora förändringar gjordes under 1870-talet, jorden omgrävdes och gångar stensattes. Femtio kastanjer och en hagtornshäck planterades. Två portar och fyra grindar i smidesjärn sattes upp vid kyrkogårdens ingångar.
Den 8 maj 1888 nämns ännu en kyrkogårdsutvidgning. Även denna gång skall marken tas från Glimåkra Nr 1, det vill säga det som då gick under benämningen kyrkoherdebostället. Utvidgningen bestäms till att sträcka sig 83 alnar söder om kyrkogårdens dåvarande södra gräns och att norra ringmuren förlängs 91 alnar. Utvidgningen innebar att folkskolans brunn fick fyllas igen och flyttas till annan plats. En av skolans ekonomibyggnader fick också flyttas. Kyrkogårdsutvidgningen uppmättes under 1890. Först 1904 beslutade kyrkorådet att ofördröjligen börja markberedningen.
På kyrkogårdens sydvästra del uppfördes ett bårhus av länsarkitekten Manne Carlman. Ritningarna är daterade 1943.
Bårhuset byggdes ut 1999 och det blev nära dubbelt så stort. Det som saknades i det gamla var ”kylceller” och ett visningsrum. I samband med utbyggnaden upptäcktes en stenläggning, sannolikt rester av en byggnad från 1500- eller 1600-tal.
I mars 1974 godkändes ett förslag om utbyggnad av kyrkogården till en kostnad av 400 000 kronor. Utbyggnaden blev klar i maj 1975, den omfattar 960 gravplatser och senare en urnlund. I augusti 1991 får församlingen klartecken att anlägga urnlunden. Blickfånget blir det stora träkorset. Personal och redskapsutrymmet på kyrkogården renoverades 1979 till en kostnad av 90 000 kronor.
Gravarna är överlag välvårdade och påtagligt många stenar visar stolt upp ägarnas yrkestitlar. Glimåkras näringsliv de senaste 100 åren går att följa på detta sätt. Att vara bonde var, och är, något man är stolt över. Om vi ser till antalet bönder på kyrkogården kan man förledas att tro att vi befinner oss på slätten och inte i en skogsbygd, men jordbruket har alltid varit viktigt här.
Här finns stolta stenar över allt från bankkamrer till orgeltramperska och lieslipare. Karna (torpar Karna) Persson gick till historien som orgeltramperska i Glimåkra kyrka. Hon trampade alltså bälgarna som gav orgeln luft. Kanske är detta den mest udda titeln på kyrkogården, men det finns fler, ett urval: Stationsmästare, internatföreståndare, smedmästare, glasblåsare, bergbrytare, bagarmästare, målarmästare, verkmästare, källarmästare, folkskollärare, kontraktsprost, vagnfabrikör och smågrishandlare, köpman, järnhandlare, fältflygare, bergmästare, glasbruksdirektör, handlare, skogsägare, polis, kyrkvärd, stenhuggare, fanjunkare & svärdsman, kristallglasblåsare, åkeriägare, dragon, och ett antal titlar till.
Det finns många enskilda vårdar värda att nämna, Blinda Bengtas minnessten är en av dessa.
”Blinda Bengta” är en av de som är kända i lite vidare kretsar. Den 3 februari 1845 föddes hon i Svenarps by, Glimåkra socken. Strax efter födseln drabbades Bengta av en ögonsjukdom som gjorde henne blind. Hemförhållandet var inte så bra och Bengta ansågs vanvårdad och vid åtta års ålder förflyttades hon till fattighuset. Bengta fick vara med i folkskolan och hon lyssnade sig till kunskaper. Hon var så läraktig att hon efter ett tag anlitades som biträdande lärare för barnen. Hennes första dikt beskrev hennes hem- fattigstugan. Tjugotre dikter samlades in till ett häfte år 1865 och upplagan på två tusen exemplar såldes slut. Förordet var skrivet av författaren Onkel Adam (Carl Anton Wetterberg, 1804-1889). Hon skrev dikter till bröllop, födelsedagar, begravningar, basarer och nykterhetsfester. Hon fick också ett vykort med sin bild infälld mot en bakgrund av sockenkyrkan. Blinda Bengtas dikter gavs ut en andra gång 1912. Bengta Lindh gick ur tiden den 9 augusti 1920.
/Nils-Åke Sjösten, bianca2010@live.se
Källor:
Åsa Eriksson Green. (2019) Glimåkra kyrka Lunds stift. Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning. Regionmuseet Kristianstad Landsantikvarien i Skåne.
Glimåkra kyrkoarkiv O I Handlingar ang. kyrkogården, förekommande delar.
Äldre svenska måttenheter. längd-, yt-, vikt-, rymdmått WWW.ukforsk.se
sv.wikipedia.org/wiki/Manne_Carlman
Riksantikvarieämbetet: bebyggelseregistret.raa.se