Den äldsta delen av Hjärsås kyrkogård utgjorde en liten oregelbunden kvadrat som omgav kyrkan. En kyrkogårdsmur finns omnämnd från 1660-talet och var då murad av gråsten, kalkad och täckt med breda stenflisor. I muren fanns fyra luckor (ingångar) och en port. Kring luckorna var det målat med kimrök (färg baserat på ett fint kolpulver). Strax söder om kyrkans långhus finns tre gravkors, troligen medeltida. Ytterligare ett medeltida gravkors av glimmerskiffer finns bevarat på Statens historiska museum i Stockholm.
År 1662 omnämns en klockstapel på kyrkogården i kyrkans räkenskaper. Det första tornets övre delar var sannolikt rivna vid denna tid. Klockan och klockstapeln skadades vid branden 1696 så att man därefter fick kalla till gudstjänst med hjälp av en trumma som spelmannen Ohluf Mattison lånade ut. En ny klockstapel byggdes 1704 för en ny klocka och 1749 tillkom en mindre klocka i klockstapeln.
Utvidgningarna
Kyrkogården har vidgats i flera omgångar. Kring 1824 vidgades kyrkogården med en smal remsa mot väster. Denna remsa börjar sannolikt i höjd med bårhusets placering (som byggdes ett halvsekel senare), och sträcker sig ned till den enkelsidiga allén som kantar grusgången mot porten genom den norra muren. Därefter utvidgades kyrkogården återigen mot väster 1916 och 1961 på gamla prästgårdstomten. Senare utvidgningar gjordes i huvudsak söder om dessa delar. Den äldsta delen av kyrkogården och utvidgningarna fram till 1961 kringgärdas av en kraftig stenmur täckt med grov stenflis. Nya kyrkogården längst i söder begränsas också av en mur och längst i öster av en häck. Kyrkogården omges av knuthamlade träd i norr och väster och en enkel allé mitt för huvudingången i norr. Enstaka träd finns på de äldre delarna medan den södra kyrkogården har en allé av höga träd.
I anslutning till norra kyrkogårdsmuren, intill den först utvidgade delen av kyrkogården ligger ett bårhus byggt av tegel från vapenhuset som revs 1870. Delar av bårhuset har byggts om och rymmer numera kylrum för kistor.
År 1961 genomfördes ytterligare en utvidgning åt väster. Denna utvidgning utgör drygt 70 meter av kyrkogårdens totala längd om 215 meter från öster till väster. 1961 års utvidgning syns genom kvarterens planering men också i södra murens beklädnad, som här övergår från grov flis-sten till en mer rektangulärt huggen sten.
Grindarna
Flera grindar finns. Norra grinden till gamla kyrkogården består av tre öppningar med en större parkgrind och två mindre gånggrindar av järnsmide mellan fyra grindpelare av tegel och med klotformad krön av granit. Skillnaden i marknivå är som högst mellan kyrkogårdens östra sida och byvägen och här finns en stentrappa upp genom muren. Ytterligare en grindöppning i muren leder till en gård söder om kyrkan. I de senare kyrkogårdsdelarna finns två grindöppningar; en större parkgrind i järnsmide och längst västerut en lite mindre, sentida grind.
Några intressanta gravvårdar
Mot den södra muren strax öster om porten till utvidgningarna i söder står tre smidda kors av ålderdomlig och odekorerad modell lutade mot stenmuren. Dessa kors har tidigare stått vid tre barngravar. Barnen tillhörde samma familj. Det var Beata Charl. Ström, född och död 1840; Anna Emilia Ström (1837–1842) och Hans ström, född och död 1845. Intill södra kyrkogårdsmuren står också en gravsten rest av församlingsbor till minne av änkan Karna Svensson som dog vid nära 102 års ålder. Intill södra kyrkogårdsmuren på den utvidgade delen av kyrkogården finns en gravsten av granit med ett infällt porträtt av brons. Gravstenen är rest över Bror Färe som hade stor betydelse för bygden och grundade Färe Armaturfabrik i Sibbhult.
I kyrkogårdsmuren mot väster har borttagna gamla gravstenar bevarats genom att muras in i densamma. De är inte lätta att uppmärksamma på grund av att växtligheten framför muren skymmer dem.
Nya kyrkogården
Kyrkogården är också vidgad mot söder, utanför muren. Här finns förutom kvarter för jordbegravning också urngravplats med liggande naturstenar, en naturlund och minneslund. Intill naturlunden står en skulptur i diabas på en hög stenpelare. Skulpturen är utförd av Christer Bording, Glimåkra. I minneslunden finns en utsmyckning i form av ett klot av diabas från Naturstenskompaniet i Högsma, hugget av stenhuggare Evald Johansson och polerat av Ewe Nilsson.
Både på kyrkogårdens äldre delar och senare utvidgningar står gravstenarna i raka rader i gräsmatta med mindre planteringsramar kring gravstenen. Endast ett fåtal grusgravplatser finns bevarade. Planteringsramarna är av sten eller boxbom och huvudingångarna är singeltäckta. En del klippta buxbomshäckar kantar gångarna på gamla kyrkogården. Helhetsintrycket är att kyrkogården består av tre väl avskilda delar: medeltidskyrkogården och utvidgningen 1824 utgör en del bakom allén. Utvidgningarna 1916 och 1961 och därefter i väster, utgör i sig en öppen, sammanhängande del. Gränsen mellan utvidgningarna från 1916 och 1961 syns i planläggningen om man är uppmärksam, och genom den ändrade murbeläggningen från ”stora skärv”, till mer uniformt huggna rektangulära block. Lite för sig själv, på andra sidan en trädridå och tidigare nämnda mur finns den nya kyrkogården.
/Nils-Åke Sjösten, bianca2010@live.se
Källor:
Bebyggelseregistret.raa.se. Lantmäteriet: Översikt över Hjärsås kyrkogård.
Dan Nilssons vykorts-samling. Utgivna på CD av Göinge hembygdsförening.
Harald Faith-Ell, Public domain, via Wikimedia Commons
www.kringla.nu, Hjärsås kyrka
sv.wikipedia.org/wiki/Hjärsås_kyrka
www.svenskakyrkan.se/glimakra-hjarsas/vara-kyrkogardar