Ett försök till närmare datering av Hjärsås kyrka är satt till 1230-talet och baseras på kyrkans blandstil med både romanska och tidiggotiska drag såsom exempelvis den spetsbågiga sydportalen. På listverk, sockel, hörnkedjor och kring fönster och dörrar är det ursprungliga teglet räfflat för att imitera huggen sten. Räfflad tegelsten finns även som dekorativt element inne i kyrkan. Förekomsten av räfflat tegel tyder också på att kyrkan tillhör den äldsta tegelbyggnadsperioden. Dateringen till 1200-talets början stöds också av ett mynt med Valdemar Seir (1202-1241) funnet på kyrkogården vid utgrävningar 1928. Det antas ha legat en träkyrka på samma plats sedan tidigt 1100-tal. Några arkeologiska spår efter en sådan har dock inte återfunnits.
Kyrkan bestod till en början av långhus, lägre och smalare kor samt absid. Kanske redan på 1300-talet, byggdes kyrkan till med ett vapenhus av tegel framför sydportalen. Under samma århundrade eller möjligen 1400-tal tillkom också en byggnad mot väster, troligen i form av ett torn. Detta tillägg murades i gråsten men endast dess nedre våning finns bevarad.
Ursprungligen har de äldsta delarna av kyrkan haft synligt rött tegelmurverk med räfflat tegel kring bland annat omfattningar och i hörnkedjor. Med undantag av en del av den romanska kyrkans sockel är det äldre tegelmurverket nu tunt överputsat så att teglets konturer är synliga. Putsen är vitmålad med dekormålning i järnoxidrött och kimröksgrått kring hörnkedjor, fönsteröppningar, listverk och sockelparti. På långhusets södra sida finns en stor målad sol.
Sockeln på de senromanska delarna är rikt artikulerad och uppbyggd av ett högt, putsat och gråmålat parti nederst och ett övre, oputsat parti i form av en hålkäl mellan två vulster. Både långhuset, koret och absiden har murade takgesimser (profilerad list mellan vägg och tak) i form av en rundbågefris med dekorativt utformade konsoler. Koret och absidens gesimser har dessutom en sågtandsfris upptill. Numera är frisen målad i omväxlande röda och gråa fält i rundbågarna och en kvadermålning upptill. Långhusets fris löper också runt den ursprungliga västgaveln, numera ett invändigt murparti i tornet.
Synligt i långhusets södra fasad finns ristningar och markeringar av äldre byggnadshistoriska spår. Spåren består av vapenhusets takgavel, den gamla sydportalens konturer och konturerna efter två ursprungliga romanska fönster. Sydportalen som under lång tid var kyrkans huvudingång är numera igensatt och endast synlig i fasaden genom ett utsparat murparti för två indragna halvkolonner som utgjort portalomfattning.
År 1696 orsakade en svår eldsvåda i byn skador på kyrkans taklag, murar och valv.. Efter branden gjordes lagningar på murar och valv samt taklag. Yttertaket lades om med bly och spån. År 1733 uppfördes en sakristia vid korets norra sida, utvändigt klädd med träspån Inredningen till sakristian skänktes av kyrkoherde Thomaeus och finns fortfarande kvar.
De nuvarande fönsteröppningarna till långhuset, koret och absiden är sentida. Fönsteröppningarna finns bara mot söder då norra sidorna är förbyggda med sakristian och nykyrkan. Långhuset och koret har tre stora stickbågiga fönsteröppningar med gråmålade träfönster. Det mittersta bör upptill vara upptaget i en äldre öppning då fönstervalvet har en annan, lite spetsig form, och bevarad kvadermålad dekor upptill. Övriga fönster bör vara från 1800-talet.
Utöver de stickbågiga fönstren finns ett runt fönster mot öster. Detta bör vara från 1870-talet. Fönsterbågarna är liksom i de större öppningarna av gråmålat trä.
De senare tillbyggnaderna i form av tornet, sakristian och korsarmen har spritputsade och vitkalkade fasader. Tornet saknar synlig sockel medan sockeln på sakristian och korsarmen består av utskjutande, ojämnt avslutad, gråmålad sockel. Tornet saknar takgesims. Flera ankarslutar (murankare) finns i tornets fasader samt mot väster, årtalet 1773 i järnbokstäver. Ett par ankarjärn är även synliga i korsarmens gavelsida. Nykyrkans fönster har en rak form med gråmålade träfönster i samma stil som på långhuset. Till sakristian finns ett mindre träfönster med två fönsterlufter. Fönsterbågens beslag är av 1700-talstyp. Två fönster finns också i tornets bottenvåning mot norr och söder. Fönstren har svagt stickbågig form och fönsterbågar med samma utseende som långhusfönstren. Till tornets övre våning finns sex ljudöppningar. Öppningarna har stickbågig form och är försedda med tjärade ljudluckor.
Nuvarande huvudingång är sedan 1870 i tornets västra sida. Ingången är en enkel stickbågig muröppning med rakt avslutad dörr och ett stort överljusfönster. Till korsarmen finns en stor portöppning i norra sidan. Över murpartiet sitter ett stort halvcirkelformat fönster.
Till sakristian finns en liten rakt avslutad ytterdörr med gråmålad brädpanel. Dörren är modern men innanför denna sitter en ursprunglig ytterdörr av ekplankor, utvändigt järnbeslagen och insidan rödmålad och försedd med ett kraftigt lås av järnsmide. Till tornets övre våningar finns en ingång från söder. En hög murad trappa leder upp till ingången som är en liten rektangulär muröppning med en pansarklädd trädörr, sannolikt från 1773 när tornet i sin nuvarande form stod färdigt. Vid korsarmens östra sida finns en trappnedgång till pannrummet som är inrymt under korsarmens nordöstra del.
År 1787 finns uppgifter i församlingens räkenskaper om att kyrkans fasader hade dekorerats med grå färg kring hörn och. Puts och dekormålningar har tillkommit efter att vapenhuset och tornet byggdes.
1739 fick kyrkfönstren sin nuvarande utforming och storlek. 1773 byggdes kyrktornet på och fick sitt nuvarande utseende. På tornets två översta tinnar finns två vindflöjlar. Dess södra flöjel bär årtalet 1704 och satt tidigare på klockstapeln och den andra anger tornets påbyggnadsår, 1773. Åren 1796–1797 uppfördes en bred korsarm åt norr. 1870 revs vapenhuset vid södra sidan och teglet återanvändes vid byggandet av bårhuset. Ett förhus till norra korsarmen revs samtidigt och ny huvudingång togs istället upp i tornets västra sida.
Interiör
I slutet av 1800-talet tillkom sannolikt en kvadermålning med oljefärg på väggarna och i korsvalvet gjordes en hårdhänt framtagning av de medeltida kalkmålningarna. År 1926-28 gjordes en inre renovering för ny värmeledning, ombyggnad av bänkarna samt ommålning av väggar och valv. Viss konservering av de redan framtagna kalkmålningarna utfördes av C O Swensson, Göteborg. Samtidigt togs flera målningar fram, såsom draperimålningen vid predikstolen. Den invändiga kvadermålningen från 1800-talet togs möjligen bort vid denna tid. År 1939 blev kalkmåleriet återigen översedda och väggar och valv målades om. Kyrkans medeltida dopfunt som under en tid fungerat som blomkruka i prästgårdsträdgården återbördades till kyrkan. Läktaren i väster byggdes om för en ny orgel.
Från vestibulen under läktaren leder en glasad pardörr in till kyrksalen som även omfattar den östra delen av tornets bottenvåning. Långhuset har ett förhållandevis brett skepp med hög takhöjd. I väggpartierna syns ännu det ursprungliga romanska tegelmurverkets konturer genom den tunna putsen. De medeltida valven är uppbyggda från väggkonsoler i stället för pilastrar. Ingen sköldbåge finns utan valven har sitt upplag från yttermuren i norr och söder samt triumfbågen och den ursprungliga gavelmuren mot väster.
Både valv och väggar är putsade och vitkalkade. Inga medeltida kalkmålningar har påträffats i långhuset, däremot upptas nästintill hela södra sidan av långhusets östra valvtravé både valv och väggar av en monumental baldakinmålning från 1700-talet. Intill predikstolen syns konturerna efter en igensatt fönsteröppning. Ytterligare en fönsterkontur samt den igensatta sydportalen syns i södra sidan av den mellersta valvtravén.
Triumfbågen är mycket hög och vid och upptar nästan hela väggen. I sidorna av triumfbågen, under vederlagen finns markeringar ristade i putsen. Ristningarna markerar möjligen någon igenmurad anläggning, kanske infästning efter ett korskrank eller en trabesbjälke för ett triumfkors.
Nedtill i norra väggen finns ett par sakramentsnischer; den ena med spetsigt valv och den andra i form av en fyrkantig nisch med överliggare av trä. En spetsigt formad nisch finns också på södra korväggen. Högre upp i norra korväggen finns en ursprunglig, romansk fönsteröppning, med sekundära nischer vid sidorna. I norra korväggen leder en dörröpnning in till sakristian.
Tribunbågen är efter valvslagningen i koret dold från kyrkorummet men är bevarad synlig ovan valven. Liksom triumfbågen är tribunbågen mycket hög och murad med räfflat tegel.
Sakristian vid korets norra sida byggdes 1733. Dörren från sakristian till koret är utförd på samma sätt som den ursprungliga ytterdörren i öster och kan möjligen vara flyttad från vapenhusets ingång eller den gamla sydportalen när vapenhuset revs 1870. Valven över koret, absiden och långhuset är oisolerade och de gamla tegelmurarna ovan valven är oputsade. På sina ställen förefaller teglet glaserat vilket möjligen kan vara orsakat av brand.
Valven och målningarna
Någon gång under 1400-talets senare årtionden försågs kyrkorummet med tegelvalv, vilka putsades och vitmålades samt delvis förseddes med kalkmålningar i korvalvet och absiden under 1500-talets början. Kyrkan är känd för sina takmålningar från 1500-talet. Målningarna skildrar konstnärens föreställning av den andliga världen både i himlen och helvetet, samt treenigheten med Jungfru Maria. Det är oklart vem konstnären är men historikerna tror att de är gjorda antingen av ”Mickelmästaren” från Jylland eller av ”Vallenbäcksmästaren” från Själland. Målningarna utgör en detaljerad framställning av domedagen. Detaljer som ansågs stötande målades över igen i samband med framtagningen på 1800-talet. Senare framtagning och konservering har frilagt även dessa delar. I målningarna syns renässansens utvecklade kunskaper om perspektivmålning, vilket märks framför allt i framställningen av Jerusalem i norra valvkappan. Utmärkande för målningarna är en ljusgrå ranka målad som bottenmotiv, samt röda slingrande rankor i svicklarna syns stora fantasifulla blommor och mellan figurmåleriet kompletteras med slingrande textband. De välsignade framställs till vänster och de förtappade till höger. I fonden av den vänstra bilden syns änglar som visar vägen till paradiset. På den högra framställs de förtappade som pinas i helvetet och en drakliknande leviatan (ett mytologiskt sjöodjur). På södra korväggen syns fragment av en oidentifierad målning samt möjligen Sankt Göran med sin lans. Sankta Maria kröning som himmelrikets drottning visas i den vänstra valvkappan. På norra väggen finns ett motiv av kvinnorna på väg till graven och i fonden en vy över Jerusalem.
Motivet Sankta Marias kröning antyder att målningarna bör ha tillkommit innan reformationen men kanske så sent som under 1520-talet. Under 1500-talet valvtäcktes även långhuset, dessa valv verkar dock inte ha dekorerats med kalkmålningar. 1888 framtogs målningarna i kortaket och gavs en skarpare färgton. Åren 1925–1928 genomgick kyrkan en restaurering då korets övriga målningar togs fram med ursprungliga färger. Även en draperimålning ovanför predikstolen från 1700-talet togs fram.
Målningen i absiden föreställer Kristus som världsdomaren i mitten omgiven av änglar, apostlarna, Sankta Maria, Johannes döparen och Sankte Per med nycklarna till himmelriket. Av Kristusbilden i mitten finns nästan inget kvar.
Åren 1757–58 utfördes en rad uppsnyggningsarbeten i kyrkan. En läktare fanns redan vid kyrkans norra sida och nu byggdes ytterligare en längst i väster. Målaren Maltzan, då tydligen verksam i Kristianstad målade om inredningen. Maltzan är troligen identisk med Adam Friedrich Waltzau född omkring 1710 och död 1780 i Jönköping. Maltzan var målarmästare i Karlskrona och utförde dekorationsmålningar. Maltzan har målat en snarlik baldakinmålning i Hannas kyrka, Gärsnäs församling. Baldakinmålningarna i Hjärsås målades på väggarna intill altaruppsatsen, predikstolen och på läktarna målades inskriptioner. Utvändigt på långhusfasaden målade Maltzan en solvisare.
Kyrkklockorna
Tornets övre våningar är mycket enkelt inredda. Ingången i tornets södra sida leder in till en murtrappa som slutar ovan valven. Våningsbjälklag saknas på denna nivå men en smal landgång leder fram till en sekundär muröppning till långhusvinden i Öster. Från valvens ovansida leder en trätrappa vidare upp till ett övre bjälklag vilket utgör klockvåning. I klockvåningen hänger två klockor. Storklockan från 1704 som göts om 1812 och senast 1936 av M&O Ohlssons klockgjuteri i Ystad. Lilla klockan är från 1748. Klockorna hänger i en klockstol av fur uppbyggd av kryssförsträvande stolpar. Klockvåningen är öppen mot tornets taklag som är från 1700-talet då de övre våningarna uppfördes.
Orglarna
Hela tornbottenvåningen täcks av orgelläktaren som bildar ett mellanbjälklag under tornvalvet. Tornvalvet är ett putsat och vitmålat kryssvalv möjligen slaget med att det nuvarande tornet byggdes. Tornets nedre plan är öppet mot långhuset genom tornbågen. Läktarbarriär är placerad utmed långhusets västra sida, intill tornbågen. En liten orgel med klassicerande fasad i grått och guld står i tornbågens öppning. Orgeln byggdes 1939 av T H Frobenius & co, Lyngby, Danmark. Orgeln har två manualer och pedal. Fasaden är uppbyggd av fem rektangulära fält med synligt pipverk, ett högre i mitten och lägre mot sidorna krönta av akroterier (dekorativa element) och dekor av akantusbladverk vid sidorna.
Orgeln på orgelläktaren i norra korsarmen är inköpt från Setterquist & Son och installerades 1888. Fasadritningen har bearbetats av arkitekt Ferdinand Boberg. Orgelfasaden är i princip i originalskick och även det ursprungliga pipverket är bevarat. Avsyning och provspelning gjordes av musikdirektör Nils Nilsson (1841–1912) i Kristianstad. Invigningen skedde 29 september 1889. Orgeln restaurerades 2001 av Ålems Orgelverkstad.
Altaret
En altartavla tillkom kring 1620, liksom nya bänkar och en läktare i långhuset. 1840 ersattes kyrkans murade altare av ett altare i trä utfört i empirestil. Det nuvarande träaltaret står i gränsen mellan koret och absiden På altarets framsida finns en spegelfyllning med ett IHS-monogram och bladornament och vid sidorna stora, volutformade konsoler. Altaret är marmoreringsmålat i rödrosa och rödbruna nyanser med förgyllda detaljer. Ovanpå altaret står ett altarkors av förgyllt trä från 1870-talet. Korset är försett med törnekrona, INRI-skylt och svepning. Korset är integrerat med en förgylld strålkrans som omger det runda absidfönstret. Altarringen består av svarvade balusterdockor marmoreringsmålade i rödbrunt och en profilerad, gråmarmorerad överliggare. Knäfallet är av grått tyg. Den draperimålning som målades som fond till 1700-talets altare är inte synlig i dag.
Predikstolen
Predikstolen är rikt dekorerad med skuren dekor i renässansstil med typiska detaljer som lejonmaskaroner, stiliserad växtdekor, musseldekor, kolonetter och rudbågsfält. Korgen har en smal, åttkantig form med raka sidor, karnisformad (list i S-kurveform) botten och ett inskriftsfält under tandsnittlistverk upptill. Mellan korgen och baldakinen finns en väggpanel i ekådring med ett rundbågsfält och pilastrar. Baldakinen är åttasidig och uppbyggd av ett bjälklag dekorerat med voluter och tandsnittlistverk. Innertaket är dekorerat med stjärnor och baldakinen kröns av trekantsgavlar med ansikten och skulpturer. Trappan är tillkommen senare med en sidopanel av ek med förgyllning. Predikstolen är inköpt 1593 från den danske bildhuggaren Daniel Thomisens verkstad i Malmö. 1888 målades predikstolen om i ekfärg från att tidigare varit tidsenligt bemålad. På predikstolen står texten: ”VERBUM DOMINI MANET IN AETERNUM” (Herrens ord varar i evighet).
Dopfunten
Dopfuntens fot dateras till 1200-talet och kan ha tillverkats på Gotland. Skaftet har en hög konisk form, nedtill utsvängd till en fot. Upptill avslutas skaftet av en rund skaftring. Cuppan är från 1939 och har en rund vid botten samt raka, svagt utåt vidgade sidor. Till dopfunten hör ett tolvkantigt dopfat av driven och punsad mässing tillverkat av Fritiof Dahlqvist konstsmide Osby 1939.
Bänkarna
I stort sett hela långhuset och tornbottenvåningens östra del upptas av en sluten bänkinredning på var sida om mittgången. I sydöstra hörnet står predikstolen. Ett uppehåll i bänkinredningen finns vid ingången till nykyrkan som öppnas mot långhuset genom två höga och vida rundbågar som bärs upp av en murpelare i mitten. Bänkarna och läktarbarriären är försedda med marmorerade speglar i rosa och grå toner. Läktaren bärs upp av tre rader träkolonner. Golven i långhuset och utrymmena i tornets bottenvåning är av vitlaserat trä och omålat trä i bänkkvarteren.
Bänkarna kan vara från sent 1700-tal eller 1800-talets första hälft och byggdes om på 1920-talet. På statens historia museum finns bevarade delar av äldre bänkinredning från 1600-1700-talen.
Series pastorum
I nykyrkan hänger två tavlor med series pastorum med ramverk som troligen utgör återanvända äldre epitafier från 1600-1700-talen. Den ena som redovisar prästlängden 1426–1890 har en ram utförd i barockstil. Den andra tavlans prästlängd sträcker sig från 1890 och framåt.
Series pastorum på nykyrkans östra och västra väggar. Ramverket utgöres sannolikt av återanvända epitafier från 1600-1700-talen. Foto: Nils-Åke Sjösten.
/Nils-Åke Sjösten, bianca2010@live.se
Källor:
commons.wikimedia.org/wiki/Category:Hjärsås_kyrka
kringla.nu/kringla/objekt?referens=raa/bbr/21300000004252
”KrM KCC000274 – Kyrka”, Regionmuseet Skånes samlingar.
”KrM KCC000275 – Kyrka”, Regionmuseet Skånes samlingar.
Riksantikvarieämbetets fornlämningsregister: Fornsök https://app.raa.se/open/fornsok/
sv.wikipedia.org/wiki/Hjärsås_kyrka