Hanaskogs nya missionshus

Av | 1 juli, 2024

I förra inlägget berättade vi om hur Hanaskogs missionsförenings arbete startade på 1880-talet och hur det gick till när det första missionshuset byggdes 1924. Det inlägget sätter punkt efter den våldsamma brand som totalförstörde byggnaden och lämnade föreningen utan en fast hemvist. Föreningen hade åren före branden moderniserat missionshuset vilket vittnar om en aktiv verksamhet som behövde lokalerna – och även hade förmåga att finansiera en modernisering.

Slutet som blev en ny början

Det var lördagseftermiddagen den 29 november 1969 som några grannar larmade brandkåren när de såg lågor slå ut genom missionshusets tak. Byggnaden var redan övertänd när brandkåren kom till platsen och när branden väl släckts var allt som fanns kvar några bänkar, två gamla orglar och en elspis. Kvar stod också uthuset med dass och brygghus.

Det tog inte föreningen lång tid att fatta beslutet att bygga ett nytt missionshus – det stod att läsa redan i måndagens tidning då även branden rapporterades. Det tog nära två år att få den nya byggnaden klar och under tiden använde föreningen olika lokaler i byn för verksamheten. Till exempel hölls söndagsskolan i barnmorskelokalen som låg i källaren till ett flerfamiljshus på Kviingevägen 34.

Invigningen av det nya missionshuset skedde söndagen den 5 september 1971 med flera predikanter, körsång och kaffeservering.

Nya missionshuset och invigningen presenterades i Kristianstadsbladet av signaturen ”Mill”, Mildred Hilleskog, mångårig reporter och välkänd i Göinge. Mildred var själv medlem i missionsföreningen.

Det nya missionshuset

Byggnaden ritades av ingenjör Ingemar Helgesson i Växjö och uppfördes under ledning av byggmästare Per Persson, Knislinge, på samma tomt som det gamla missionshuset, men nu med långsidan längs gatan. Medlemmarna bidrog med mycket frivilligarbete och donerade både pengar och byggnadsmaterial.

Missionshuset fick en rektangulär grundform, i ett plan med källare under hela huset. Den övre våningen fick en traditionell planlösning i modern tappning. Många missionshus byggdes med en stor sal och en mindre sal, för olika sorters verksamhet – så även detta. Men istället för en fast planlösning installerades en modern vikvägg mellan salarna så att utrymmet kunde anpassas efter behov. Stora salen fick talarstol, kors och altarhylla samt stoppade stolar, som senare byttes ut mot begagnade bänkar. I källaren inreddes kök, lokaler för kaffe och servering samt lokaler för hantverks- och pysselverksamhet.

Stora salen med imponerande takhöjd. Predikant Josef Månsson i Åsljunga skänkte det stora korset av ek till det nybyggda missionshuset. Foto: Ingela Frid, juni 2024.
Vikdörrarna ger möjlighet att öppna nästan hela väggen mellan lilla och stora salen. Foto: Ingela Frid.
I källaren finns bl.a. kök med serveringsdisk, och samlingslokal för kyrkkaffe och andra aktiviteter.
Foto: Ingela Frid.
Ännu pysslas det i missionshusets hobbyrum. Ett 15-tal barn samlas regelbundet och skapar i alla möjliga material. Foto: Ingela Frid.

Utvändigt kläddes fasaderna med vitt fasadtegel och sadeltaket med sinuskorrugerade eternitskivor. Byggnadens långsida fick kvadratiska enluftsfönster på regelbundna avstånd längs hela fasaden. Under fönstret vid sydvästra hörnet sitter en metallskylt med texten ”MISSIONSHUSET”. Några år efter invigningen byggdes ett tak över huvudingången på västra gaveln. I det nordvästra hörnet av tomten står än idag det rödfärgade brygghuset med utedass kvar. Verksamheten i det nya missionshuset var under många år intensiv med bl.a. syförening och pysselgrupp utöver gudstjänster.

Huset med bryggstuga och dass från det första missionshusets tid. Till höger, nya missionshusets sydvästra del. Såväl fönster som tegel är ursprungliga från byggåret 1971. Foto: Ingela Frid.

Kontinuitet och förnyelse

I skrivande stund, år 2024, används pysselrummen i missionshusets källarplan fortfarande av barngrupper. Övriga huset, inklusive missionssalen, används så gott som aldrig och enligt muntliga uppgifter undersöker föreningens medlemmar möjligheten att sälja byggnaden. Orsaken är inte, som på så många andra håll, att medlemsantalet sviktar och verksamheten ebbar ut. I Hanaskog verkar utvecklingen snarare gå åt andra hållet. År 2003 blev Fredrik Carlsson komminister i Kviinge församling som tillhör Svenska kyrkan. Kviinge är den socken som Hanaskog tillhör. Fredrik Carlsson tillhör den tredje generationen av sin familj i missionsföreningen. Sedan 2003 har missionsföreningens medlemmar i allt högre grad hjälpt till i Kviinge församlings gudstjänster och övriga verksamhet och Kviinge kyrka har blivit en ny samlingslokal för verksamheten. Föreningen heter sedan år 2009 Evangelisk-Luthersk Mission (ELM) i Hanaskog.

/Åsa Eriksson Green, Regionmuseet, asa.eriksson@regionmuseet.se

Källor:

Hanaskogs missionsförening, av Irene Enarsson, år 2019.

Einarsson, Arthur (red.), Hus i Guds tjänst: missionshusens historia inom Evangelisk Luthersk Mission Syds verksamhetsområde, BV-förlag, Helsingborg, 2018

Imberg, Rune; Einarsson, Arthur & Gunnarsson, Tord (red.), I Jesu spår: Evangelisk luthersk mission – Bibeltrogna vänner, 1911-2011, BV-förlag, Stockholm, 2011

Stort tack till Kerstin Carlsson, Hanaskog, som tog emot oss i missionshuset och gav oss möjlighet att ta bilder av interiören!