Missionshuset i Glimåkra är med sin långt mer än 100-åriga historia ett av de äldsta i kommunen som ännu är i bruk. Tillkomsten hänger ihop med den flitiga lekmannaverksamhet som bedrevs av predikanter och kolportörer från Kristianstads traktatsällskap och Nordöstra Skånes missionsförening under andra halvan av 1800-talet.
Kristianstads traktatsällskap bildades redan 1855 och hade delvis en fot i Svenska kyrkan, genom att flera präster var med i verksamheten och predikade på möten och samlingar.
Det var dock långt ifrån alla präster som såg positivt på den frikyrkliga verksamheten. Somliga brydde sig inte nämnvärt, andra motarbetade de fria rörelserna mer eller mindre energiskt, beroende på hur stark frikyrkligheten var i den aktuella församlingen.
Möten ägde ofta rum i privata hem, stugor och gårdar. När det krävdes större plats, t.ex. då skarorna av intresserade växte eller då populära predikanter var på besök, var det ganska vanligt att skolsalar uppläts. Så var det på många håll, även i Glimåkra fram till 1892. Det året kom en ny kyrkoherde till församlingen.
Den nya kyrkoherden Henrik Boström hörde till de präster som inte uppskattade de frireligiösa. Nyaste Kristianstadsbladet skriver den 20 augusti 1894:
Missionsvännerna i Glimåkra sägas ej hafva varit betänkta på att bygga missionshus, om de ej blifvit tvungna dertill på grund af deras nuvarande prests ovänliga ställning emot dem. Han har nemligen stängt skolorna för religiösa sammankomster, oaktadt företrädaren upplåtit dem för Kristianstads traktatsällskaps predikanter. Han har för öfrigt häftigt polemiserat med de frireligiöse. Och i denna kärlekslösa polemik har, såsom en insändare förut påpekat, aldrig gjorts någon skillnad på kyrklig och okyrklig lekmannaverksamhet. Följden har blifvit, att missionshus bygts äfven i Glimåkra. Det är beläget på en hög och fri plats mellan kyrkan och jernvägsstationen.
Det fanns vid den här tiden ingen organiserad missionsförening eller liknande i Glimåkra. Det var istället en privatperson som tog initiativet och lät bygga ett missionshus. I en notis beskrivs huset som ”bygdt af trä och innehåller en stor sal, 16 alnar bred och 24 alnar lång, med läktare samt en mindre sal jämte boningsrum m.m.” Invigningen skedde under högtidliga former i samband med ett stort missionsmöte den 19 augusti 1894.
Året därpå bildades Glimåkra Lutherska Missionshusförening vars syfte var att överta, äga och underhålla missionshuset. Huset stod på ofri grund fram till 1913, då tomten friköptes från Glimåkra kommun för 200 kronor. Några pengar betalades dock inte, utan istället uppläts missionshuset för kommunalstämmor och en del andra arrangemang de närmaste tio åren. Under den tiden skrevs köpeskillingen av med 20 kronor per år. Den 8 september 1915 blev föreningen lagfaren ägare till fastigheten.
Samlingsplats för samarbeten
Glimåkras folkbibliotek huserade i missionshusets lilla sal från omkring 1915 och några decennier framåt. Missionshuset fyllde även på andra sätt behovet av en offentlig samlingslokal i byn. Man hyrde bl.a. ut till Glimåkra föreläsningsförening och IOGT.
Den polarisering mellan statskyrkan och frikyrkan som kyrkoherde Boström verkade för blev inte långvarig i Glimåkra. Missionshuset blev snart (och är fortfarande) en viktig samarbetspartner till Svenska kyrkan. Från omkring 1920 och några årtionden framåt hölls konfirmationsundervisningen i missionshuset. Från 1940-talet förlades även en del av Svenska kyrkans församlingsaftnar där. Mellan åren 1956 och 1968 bedrevs viss skolundervisning i missionshuset.
Att missionshuset tidigt öppnades för många skilda verksamheter, kan bero på att det inte var knutet till någon särskild frikyrklig inriktning. Det gemensamma för missionshusföreningens ledamöter och medlemmar var just huset. På samfundsnivå utspelades en lärostrid inom Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (EFS) som 1911 resulterade i bildandet av missionssällskapet Bibeltrogna Vänner (BV). Nordöstra Skånes missionsförening, med säte i Hjärsåslilla, anslöt sig till BV. I Glimåkra bildades en EFS-förening först 1964.
EFS och BV kom på så vis så småningom att samexistera i Glimåkra missionshus med delat ägarskap. För BV:s del var det Nordöstra Skånes missionsförening som var ägare. Bibeltrogna Vänner i Glimåkra hade en informell vänkrets och organiserade sig aldrig i föreningsform. Nordöstra Skånes missionsförening ombesörjde söndagspredikningar och månadsturer, det senare innebar att en resepredikant besökte orten och några närliggande byar varje månad, och höll andakt både i missionshuset och offentliga möten i privata hem. I en minnesskrift från 1983 skriver man ”Missionshuset har vi tillsammans med EFS och verksamheten fungerar så, att vi inte behöver störa varandra.”
Om- och tillbyggnader
Några större förändringar i missionshuset skedde inte förrän i mitten av 1960-talet. Då byggdes missionshuset om invändigt och fick i stort sett den planlösning det har idag. Det var också först vid denna ombyggnad som wc installerades och de gamla kaminerna försvann till förmån för elvärme.
Nästa stora förändring skedde åren 1986-1988. Då byggdes huset till tre meter västerut. Den del som tidigare varit bostad ändrades för att ge barn- och ungdomsverksamheten större utrymme. Behovet hade funnits ett bra tag. Redan i mitten av 1970-talet rapporterades att EFS-föreningen i Glimåkra samlade runt 150 barn och ungdomar i scoutgrupper, musikundervisning, körer och studiecirklar.
När ombyggnaden stod klar 1988 hade missionshuset ett nytt, stort kök och en cafédel som gränsar till kyrksalen med en vikvägg. Kyrksalens estrad hade blivit större och de gamla sittbänkarna var utbytta mot stoppade stolar. Tack vare många ideella arbetstimmar kunde kostnaden hållas nere. Nyinvigningen sommaren 1988 leddes av representanter från både EFS och Nordöstra Skånes missionsförening.
År 2001 drabbades ett annat missionshus i Glimåkra, Svenska Missionsförbundets Betel, av en anlagd brand. Betel gick inte att rädda och det skulle bli mycket dyrt att bygga upp på nytt. Lösningen blev att missionsförbundet köpte BV:s del i Glimåkra missionshus. Det skedde 2008.
EFS och Glimåkra missionsförsamling bildade tillsammans Glimåkra missionsförening, som numera äger huset.
/Ingela Frid, ingela@kulturhistoria.se
Källor:
Glimåkra kyrkoarkiv (SE/LLA/13111), församlingsböcker
Kristianstadsbladet m.fl. tidningar, datum framgår i texten. Hämtat från http://tidningar.kb.se.
Einarsson, Arthur (red.). 2018. Hus i Guds tjänst. Missionshusens historia inom Evangelisk Luthersk Mission Syds verksamhetsområde. BV förlag, Helsingborg.
Imberg, Rune m.fl. 2011. I Jesu spår. Evangelisk Luthersk Mission – Bibeltrogna Vänner 1911-2011. BV förlag, Stockholm.
Nordöstra Skånes missionsförening. 1858-1983. Några minnesanteckningar vid 125-årsjubileet 1983 utgivna av styrelsens arbetsutskott. Knislinge 1983.
Sjunnesson, Sven m.fl. (red). 2009. Som en glimmande skatt i en åker. Glimåkra folkhögskola 1959-2009. Utgiven av Glimåkra folkhögskola.
Svensson, Mats. ”Missionshuset. Glimtar från de hundra åren”. I: Glimåkra hembygdsförening Årsbok 1995.
Muntliga uppgifter från Jane Gudmundsson, ordförande i Glimåkra missionsförening.